Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i denna världen, skullen I väl då kunna vägra denna
hans begäran? Faran är ringa för eder, om I följen mig,
men stor, om I vägren. Edert samvete skall därför klaga
eder an en dag ... ja, ja, jag ser det, I viljen höra min bön ...
Herman skall se eder.»
För Erik, som allt sedan han lämnat bonden, grundat på,
hvad Herman kunnat hafva att skrifva till stolts jungfrun,
och som kommit så brådt på, blef nu allt klart. Herman
ville varna grefvedottern och hade därför bedt henne komma
till sig. Därför hade han först skickat Kerstin, men
misstroende hennes förmåga att uträtta det viktiga ärendet, hade
han skrifvit brefvet och lämnat det åt bonden, och Erik blef
riktigt innerligt glad, att han varit till hands att få brefvet
af bonden och öfverlämna det till dess ägarinna.
Just som han lade handen på dörrlåset, hörde han
Kerstin tillägga:
»Se, jag vill följa dig, icke ett hår skall röras på ditt
hufvud, och jag lämnar dig icke, förrän vi äro här åter ...»
Häftiga steg, som i detsamma hördes från rummet
utanför, till hvilket var en ingång från loftssvalen, hindrade Erik
att höra mera. Men det var tillika af vikt, att ingen
ertappade honom på denna hans beskickning, och därför måste
han se sig om efter ett gömställe. Detta erbjöd sig också
lätt nog. Dörren till ett stort ekskåp stod olåst. Han ryckte
upp den och kröp in under den nedersta hyllan, som
befann sig tämligen högt från golfvet, hvarpå han drog till
dörren.
Det var grefve Hans, som kom att söka sin dotter. Han
dröjde ej länge därinne, och Erik hörde, när grefven aflägsnat
sig, att Kerstin ännu var kvar. Han ville då lämna skåpet,
men i detsamma öppnades åter yttre dörren, och fru Richissa
inträdde. Hon tycktes vara ytterst upprörd. Hon dröjde
länge framför ett af fönstren, och Erik trodde sig höra henne
sucka och gråta.
Därunder öppnades åter en dörr. Det var grefvens dotter
och Kerstin, som kommo ut från det inre rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
