Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det känner hvarje man och kvinna här i staden»,
svarade en af svennerna.
»Så straffe mig Gud och alla helgon, om jag ej aftvår
den skymfen, att jag blottat mitt hufvud för en sköka, Cecilia,
Cecilia», utropade han, och det låg till hälften smärta i
hans röst.
Därpå vände hela ryttarskaran och sprängde af utför
gatan samma väg, som den kommit.
Engelbrekt såg sig om, men sannolikt hade karmen med
Cecilia redan hunnit lämna staden. Engelbrekt fortsatte sin
väg till slottet. Emot hans vilja rörde sig hans tankar
omkring det, som timat under de senaste timmarne, och Cecilias
bild dök litet emellan upp, som en hafsfru, lockande riddaren
i hans lifs heligaste stund. Det fordrades till en början hela
hans viljekraft att slita sig ifrån allt detta, som mött honom
de timmar, han vistats i närheten af konungens person. Men
ju närmare han kom mot slottet, desto snabbare sjönko dessa
bilder undan, liksom nattens skuggor fly vid morgonväkten,
då stridens timme slår.
Framför slottet vimlade det af svenner och riddare.
Konungen väntade sändebud från städerna Lübeck och Hamburg
och ville mottaga dem i all konungslig glans. Den 1 maj
hade ett fredsmöte hållits i Svendborg, men det hade icke
ledt till önskligt slut, utan ett nytt blifvit utsatt till
pingsten följande året 1434. De fullmäktige från de ofvan nämnda
städerna, som för enskilda angelägenheter uppehållit sig i
Köpenhamn, skulle denna dag taga afsked af konungen.
Engelbrekt fäste dock föga uppmärksamhet vid alla dessa
hofmän af olika grader. De voro på den tiden i intet
afseende bättre än i våra dagar. Högdragenheten, inbilskheten,
föraktet ... de där sakerna synas nu vara väsentliga
tillhörigheter till allt, hvad underordnade tjänare heter. Att därför
en till utseendet så obetydlig man som Engelbrekt icke skulle
väcka något uppseende hos hofmännen, var alldeles tydligt.
Väl väckte han deras nyfikenhet, men denna höll på att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
