- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
247

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var en liten, men starkt byggd man, hvars dräkt
skulle hafva kommit en att taga honom för en ganska
obetydlig person, om icke svärdet vid hans sida och hans
hållning gifvit honom ett utseende, som ställde honom högt öfver
mängden af människor.

Riddaren såg upp, när han hörde sitt namn uttalas, och
hans öga stirrade på den lille mannen, som om han icke
trodde sig hafva hört rätt.

»Ödet för oss tillsammans, ädle herre», sade mannen, »I
kännen mig icke, men jag hörde edert namn uttalas af
konungen, och ...»

»Kännen I då mig?» sporde riddaren.

»Hvem känner icke den tappre riddaren, som stred så
modigt vid Bornholm förliden sommar.»

»Ha!» utropade riddaren och slog med handen mot
sadelknappen, som om minnet af striden bidragit att öka hans
vrede.

»Bedrager jag mig icke», fortsatte den lille mannen, »så
gissar jag lätt, hvarför I ären här, och då finnes det en
likhet mellan oss utom i landsmanskapet.»

»Hvem ären I då?» sporde riddaren.

»Engelbrekt Engelbrektsson från Kopparberget i Dalarne.»

»Och hvad viljen I här?»

»Lösa dalallmogen ur fängelse!»

»Ah!» utropade riddaren, »I hafven rätt, Engelbrekt, och
efter ödet så märkeligt fört oss tillsammans, så följen mig
till mitt härberge. Jag har mycket att spörja om fränder
och vänner, och i morgon måste jag draga hädan igen.»

Engelbrekt biföll, och de följdes åt till härberget, där
de snart befunno sig på tu man hand i ett litet rum. Den
dystre riddaren blef här meddelsam, och Engelbrekt fick reda
på mycket, som hittills varit honom obekant om konungen
och hans närmaste omgifning. Naturligtvis kom man snart
in på kapitlet om kriget med grefvarna af Holstein och
Hansestäderna, och Engelbrekt fick höra striden vid Bornholm
berättas af den frejdade riddaren själf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free