Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag förstår, I tänken på eder dotter, fru Margareta»,
afbröt konungen, »den unga frun behöfde något att hålla
modet uppe med bredvid sin åldrande herre, men den saken
kan hjälpas, när vi en gång komma till Sverige.»
Det var denne konungs vana att icke lägga några band
på sig, och allra minst då det var fråga om skämt. Det
blef ofta groft och rörde sig helst om slippriga ämnen. Och
vågade någon i sådana stunder motsäga honom, förlorade han
helt och hållet väldet öfver sig själf. Af den gamle
riddarens allvarsamma min, som utvisade, att han alldeles icke var
nöjd med konungens sätt att tyda hans yttrande, kunde man
vänta ett svar, som otvifvelaktigt bragt konungen ur sin
jämvikt och sålunda äfven förstört nöjet för den öfriga delen
af aftonen. Och på slottet väntades det förnäma
jaktsällskapet af ett präktigt gästabud med dans.
De omgifvande herrarna voro därför ifriga att afleda
uppmärksamheten på något annat ämne, och händelsen kom
dem till hjälp, i en mörk ryttare, som höll ett stycke framför
dem, liksom ville han invänta dem.
»Hvem är den mörke ryttaren där?» sporde grefve
Witzlau en af de bakom konungen ridande herrarna.
Allas blickar riktades härvid på riddaren, som märkte
det och red fram emot konungen.
»Han bär ett tjurhufvud till sköldmärke», sade därunder
en annan af herrarne.
»Vid Guds död, jag menar att det är Broder Svensson»,
utropade en tredje.
»Broder Svensson», eftersade konungen, men hans stämma
ljöd klanglös, och man kunde icke säga, om åsynen af
riddaren skänkte honom glädje eller ovilja.
Emellertid var man kommen ända inpå riddaren med
tjurhufvudet. Denne hälsade vördsamt på konungen, men
hans uppsyn var mörk, mörkare än färgen på hans harnesk.
Hos honom väckte mötet synbarligen icke några glada känslor.
»Vid de fem såren, riddare», utbröt konungen, »är det I
själf, eller är det eder vålnad?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
