Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skillnad, att fogden var en konungens tjänare, Engelbrekt
däremot hade själf gjort sig till folkets. Är det en sanning,
att besläktade själar lätt finna hvarandra, så var det fallet
här, ty så öppet och förtroendefullt låg blick i blick, och
man kunde nästan säga, att det blott var orden, som voro
fientliga mot hvarandra, något som åter var en lätt förklarlig
följd af deras olika ställning, då den ene var en konungens
man. Deras blickar talade ett språk för sig, deras ord ett
annat. De förra erkände deras likställighet, de senare
skiftade en stund skarpa hugg.
»Det är fråga om uppror i Dalarne», sade Hans Kröpelin,
»och I ären upprorsmannen, så är det mig sagdt!»
»Uppror kan det blifva», genmälte Engelbrekt, »det
beror på ...»
»Uppror? I erkännen då ...»
»Jag erkänner, att konungen kan framtvinga uppror,
om ej ...»
»Engelbrekt Engelbrektsson, hvad sägen I där ... veten
I icke, att jag är konungens man, satt att bevaka hans
rättigheter i mitt län af hans rike, liksom de öfriga fogdarna
i sina län!»
»Jag ser i eder en man i konungens stad och ställe,
och just därför säger jag, att uppror kan blifva, att det kan
till slut framtvingas ... Upprorsman, I kallen mig så ... ja
väl, konungen skall själf afgöra den saken, ty hvad jag säger
eder nu, det ämnar jag säga inför konungen själf.»
»Men det är en djärf anklagelse, som I där kasten
konungen i ansiktet.»
»Anklagelse eller icke, så är konungen den ende, som
här kan hjälpa, och djärft må ordet vara, blott det är sant.»
»Sanningen skall dock bevisas.»
»Den skall det ock!»
»Och hvarmed?»
»Med mitt lif!»
Den ridderlige fogden på Stockholms slott lade vid dessa
ord sina armar i kors öfver bröstet, och de milda ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
