Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utför. Äfven Engelbrekts blick drogs åt redden till, där bland
de få skeppen väl ett skulle föra honom till hans mål.
Men vägen sänkte sig snart, och ju närmare han kom
stadsporten, desto mindre kunde han se af hamnen.
Innanför inre porten låg till vänster ett högt torn, som kallades
Lejontornet, och strax till vänster om detsamma utbredde
omkring tornet Kärnan eller Tre Kronor slottet sin mörka
massa. Midt framför honom sträckte sig en tämligen stor
öppen plats fram emot storkyrkan eller »bykyrkan», som den
kallades. Denna ligger på samma sandås, där Birger Jarl
byggde den första borgen, och Västerlånggatan visar ännu
sträckningen af den gamla stadsmuren, som redan på denna
tid började öfverbyggas och erhålla hvälfda genomgångar till
den stadsdel, som under tidernas lopp rest sig utanför muren
och kallades för sitt läge »västanmur». Till höger upptogs
den öppna platsen af en mängd träbodar, bakom hvilka det
s. k. Herr Bengts torn reste sig på stadsmuren högst, och i
rad söderut Lilla tornet, Dragetornet och Kornhamnstornet,
af hvilka allt mindre delar syntes, ju längre bort de voro
belägna.
Engelbrekt red tvärt öfver den öppna platsen, vikande
af uppåt höjden fram emot kyrkan, så att han kom in på
torget framför rådhuset. Här öppnade sig en gata mot söder,
där det härskade så godt som natt, till följd af de omgifvande
husen, synnerligast i närheten af det nybyggda
dominikaner- eller svartbrödraklostret, efter hvilket gatan fått sitt namn
»Svartmangatan», som den ännu bär. Engelbrekt red in på
denna gata och böjde därifrån in på Kinhästegatan (den
nuvarande Kinstugatan), samt kom så in på Själagårdsgatan
(nu Skärgårdsgatan).
På denna gata låg Henriks Klensmeds hus. Det jämte
ett par angränsande hus var af sten och stod därför kvar efter
branden, ehuru dess iståndsättande kostat Henrik Klensmed
sina dryga fyrkar. De tre husen, hvilka med sina gaflar
sprungo högt öfver de omgifvande trähusen, voro lätta att
urskilja, och Engelbrekt behöfde därför icke fråga sig fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
