Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den gamle bonden», tillade han därefter, »var min faders
granne och vän, och sonen var min vän, och jag var skyldig
honom mitt lif, ty han har en gång räddat mitt, och nu lågo
de där båda, ett rof för vilddjuren. Ve, ve öfver dessa
utländska fogdar!»
»Amen!» sade Engelbrekt och fattade vännens hand.
»Men tro mig, Hans Djäkn, deras dagar äro räknade, vare sig,
att en Gullspångsplåga ligger i min väg eller icke ... deras
dagar äro räknade.»
En stund därefter satt Engelbrekt till häst och red bort
från Ornäs. Just som han red upp på landsvägen, mötte han
gamle Ulf med den väldiga klubban. Gubben stod lutad mot
en sten och tycktes invänta sin husbonde.
»Du vill då icke hafva gamlen med, Engelbrekt?» sporde
han, när Engelbrekt stannade framför honom.
»Nej, vän Ulf, du skall se efter hus och hem, du och
fader Johannes!»
»Du har dock sett, att gubbens armar icke styfnat, både
på sjön i natt och här emot garparna! Din fader och jag voro
som bröder, och om det kommer något dig vid, och jag ej är
med, huru skall jag då möta din fader en gång ...»
»Vore det ock så, Ulf, hvad mera? ... jag är ju före dig
hos min fader ...»
»Farväl då», sade gubben och lade klubban på sin axel,
»och Gud välsigne dig, Engelbrekt!»
Engelbrekt tryckte vänligt den gamles hand. Därpå red
han hastigt upp på vägen och försvann ur den gamles åsyn.
Gubben stod kvar och såg på busken, bakom hvilken
husbonden försvann, liksom väntade han att få se den kära
gestalten åter skymta fram där bakom. Han kunde ju ångra
sig, han kunde ju komma och vinka med handen, och då ville
Ulf vara till hands.
Men solen steg allt högre på himmelen, och Engelbrekt
kom icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
