Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryttaren dröjde, och hans lifliga öga flög hastigt från
den ene till den andre af männen vid landsvägskanten.
»Trakten här», svarade ryttaren, »känner jag väl och
männen äfven, kände jag kreaturen lika godt, vore det väl.
Bedrog jag mig ej, så tyckte jag mig dock hafva sett hästen
där borta i Engelbrekts stall på Kårberget. Mannen, som
ridit den, har då icke tagit in hos eder på Ornäs?»
»Det finnes flera gårdar i trakten än min», genmälte Hans
Djäkn, »och har hästen störtat, så lärer väl ej ryttaren göra
stor skada. Ur mitt stall har ingen häst gått ut, sedan jag
kom hem i natt.»
Dessa ord tycktes göra till fyllest. Den spenslige
ryttaren gaf sin häst sporrarne och försvann, i riktning söder ut.
De tre männen fortsatte i sakta mak sin väg.
»Det var då den andre», sade Peder Ulfsson.
»Och en af rätta slaget», genmälte Hans.
»Du kände honom då?»
»Det var en af fogdefolket, jag menar han heter Mårten.»
Vidare blef ej taladt mellan männen, utan de fortsatte,
stillatigande, sin gång fram emot Torsångs kyrka, ungefär
en half mils väg. Här stodo, vid sidan om hvarandra, några
stora, tvåhjuliga kärror, fullastade med grytor, kittlar, stop,
kannor och andra bohagsting af alla möjliga slag. Från en
stuga i närheten lyste eld genom vindögat, och skenet
återstrålade matt från ett och annat kopparkärl, som på
skuggsidan stack upp bland de öfriga sakerna. Den motsatta sidan
af kärrorna belystes af det klara månljuset. Inne från den
upplysta stugan hördes muntra skämtsånger, då och då
afbrutna af ett rått och vildt skratt.
Men på sidan om vägen helt nära stugan, syntes några
dunkla gestalter, till hälften undanskymda af trädens
öfverhängande grenar, och hade ej stormen brusat fram så häftigt
och älfvens dån varit så starkt, så skulle man trott sig höra
tunga hjärtslitande suckar från skuggorna där invid vägen.
Nu kunde man anse de hemska ljuden åstadkomna af
stormen och älfven gemensamt, liksom ville de vid det åldriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
