Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strid började. Den bleke måttade gång på gång åt björnens
hjärta, men alltid förgäfves. Till slut träffade björnens ram
honom i ansiktet. Ett förfärligt vrålande följde därpå, och
den bleke mördaren utandades sin sista suck.
Då tystnade sången därinne i gillessalen, steg hördes på
trappan, de försvunno åter, men omedelbart därpå upplystes
gården af bloss och fylldes af folk.
Det var bröderna och systrarna, som från gillessalen
skyndade ut att se, hvem som störde gillets och högtidens frid.
Den syn, som mötte deras ögon, är lättare att tänka sig
än att beskrifva. Först det söndersargade liket af den
främmande köpmannen, vid hvars sida björnen låg och slickade
sina sår. Och där bakom invid planket ett annat lik, vid
hvilket en blåklädd jungfru knäböjde.
Engelbrekt var en bland de främsta. Han gick fram till
den knäböjande jungfrun och såg vid skenet af ett bloss på
den döde.
»Herman!» utropade han, och en tung, hjärtslitande suck
steg upp ur hans barm.
»Herman Berman!» upprepades af alla de kringstående.
»Hvem är mördaren?» hördes åldermannens veka stämma
strax bakom.
Engelbrekt såg sig omkring och hans blick stannade på
dolken, som den döde köpmannen ännu höll i sin hand.
»Denne har mordvapnet i sin hand», svarade han,
»svennen där är obeväpnad.»
»Så har då», fortsatte åldermannen, »vår lybske broder
brutit mot konungens edsöre, ej blott såsom den där burit
blanka vapen, utan fast mera burit blodig hand på sin
gillesbroder, och ligge han därför, som vårt heliga skrå bjuder,
ogilld. Fören den döda kroppen bort ur ärliga mäns och
kvinnors åsyn.»
Och fyra af bröderna togo köpmannens lik och buro det
ut genom en bakport, som från gården ledde uppåt det invid
belägna berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
