Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå ja», fortsatte fogden, »han föreföll mig besynnerlig
i tal och svar, men mig ledde han på en god väg, och därför
må han nu få hafva sina besynnerligheter för sig.»
»Han ledde eder på god väg?» sporde grefven.
Fogden redogjorde för hvad som tilldragit sig. Patern
hade sagt, att ett våldsamt förhindrande af Engelbrekts resa
skulle båta föga. Mera och bättre skulle det verka att skicka
en pålitlig man i förväg till konungen och förbereda honom
på hvad som komma skulle.
»Väl var det min afsikt, den ärevördige paterns råd förutan,
men det, som han upplyste mig om, påskyndade mitt beslut.»
»Munken talade om edert förakt för faran, och det oroade
honom ...»
»Ja, ja, så är det, jag föraktar dessa eländiga bönder och
allt hvad som kan komma från dem, och jag skrattade åt den
stackars predikarebrodern, som tog saken så hett. Men han
skådade dock ett stycke längre än jag, han lefver bland folket
och känner det ...»
»Och därför beslöten I att genast, om en timme tyckte
jag mig höra, sända ett ilbud till kungen?»
»Ni hörde rätt, ädle grefve, om en timme rider ett säkert
bud från mig till kungen!»
»Alltid vaken, alltid lycklig!» sade därvid grefven och
höjde sin bägare, ehuru fogden, om han rätt sett efter, skulle
hafva märkt en viss oro i sin värds ögon.
Fogden tömde med ett själfförnöjdt leende sin bägare i
botten. Grefven blott läppjade på sin, men tillsade, liksom
om han nu först kommit att tänka därpå, en af de
uppassande svennerna, att tillsäga fru Richissa och jungfru Agnes
att infinna sig i salen och med sin närvaro glädja den ärade
gästen. Svennen gick, men kom efter en kort stund tillbaka
med det besked, att stolts jungfrun icke mådde rätt väl och
att fru Richissa icke kunde lämna henne.
Grefven steg genast upp för att skynda ut och bad
fogden ursäkta det ofrivilliga försvinnandet. Därmed gick han.
I korridoren utanför mötte han Ruprecht och vinkade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
