Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadsdelen Älfsborg synes också med sitt namn antyda gamla tider
för sin uppkomst. En å, som flyter i sydlig riktning från
sjön Varpan och sammanbinder denna sjö med Tisken, skiljer
dessa stadsdelar från den östra, som ligger omkring den s. k.
»yttre åsen», en sandås, hvilken anses vara en nordlig
fortsättning af den vid Hedemora.
Midt emot Bores hyttgård, något öster om åsen, låg ett
kapell, hvaraf kapellsbacken vid Sundbornsvägen ännu
bibehåller namnet. Nära härintill hade bergsmännen vid denna
tid börjat lägga grunden till den nu så kallade »gamla» eller
Maria Magdalena kyrka. Vid gammelberget väster om grufvan
låg ett annat kapell, måhända äldre än det förra, att döma
af namnet på det berg, hvarvid det var beläget.
Förbi detta senare färdades den, som kom väster ifrån,
mellan Gammelberget och drottning Margaretas dike. Detta
var gräfdt och således ett slags kanalarbete, som ledde vattnet
från den med sjön Vällan förbundna Gammelbergsdammen
ned till grufvan, att där begagnas som driftvatten vid hyttorna.
Innan detta dike gräfdes, flöt vattnet rakt ned till Falu- eller
Östanfors-ån.
Af den fullkomliga bristen på tillförlitliga källor för
denna tid är det alldeles omöjligt att säga, hvar Engelbrekts
hus var beläget. »På Kopparberget bodde denna tiden en man,
som hette Engelbrekt Engelbrektsson», se där den enkla
begynnelsen till hans saga från en tid, som så fäste sig vid
hvad han uträttade, att alla biomständigheter bortföllo, såsom
allt för obetydliga att minnas. Engelbrektssagan har blifvit
för vårt nationella lif, hvad anden är för kroppen. Liksom
vid människoandens skilsmässa från kroppen allt det
förgängliga faller till jorden utan att ens märkas, utan att en
tanke offras därpå, så har man i afseende på Engelbrekt
glömt allt utom det stora och härliga, som fäster sig vid
hans namn.
Bland folket, som Ersmässodagen 1433 befann sig här,
såg man dräkter från alla Dalarnes socknar blandade med
bergsmän och köpstadsmän, som kommit hit för handelns skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
