Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den som mördat, en förrädare eller uppenbar tjuf»,
svarade han, »får icke njuta denna frid.» »Den sådant hafver
gjort», heter det i kungabrefvet, »skall när eder ej denna nåd
njuta».
»Finnes för närvarande någon sådan olycklig på berget?»
fortfor fru Richissa att fråga, och själfva hennes bemödande
att synas likgiltig väckte mer än behöflig uppmärksamhet för
henne.
»Sådana finnas alltid, fromma fru», svarade Engelbrekt,
»och nu måhända flera än fordom.»
»Det finnes en vallpiga här på kungsgården», gentog fru
Richissa, liksom ville hon skynda från de vidare upplysningar,
hvilka hon kunde erhålla, »och hon är född där vid berget;
hon omtalar besynnerliga historier om männen där uppe.
Så har hon talat om en man, som heter Björn på Varggården,
han skall hafva en björn, som är tam som en hund.»
»Ja det äger sin riktighet, den mannen känner jag väl...»
»Det var en märklig konst», inföll grefven, »att tvinga
björnar med järnkedjor, det kan jag tänka mig, men att tämja
dem till hundar, det väcker min förvåning.»
»Konst eller icke», gentog Engelbrekt, »så är björnen
tam som en hund och följer sin herre öfverallt. Man säger
ock, att björnen skall hafva en synnerlig förkärlek för en viss
färg, nämligen blått, och den, som är klädd i blått, kan med
visshet räkna på hans beskydd.»
»Då är han ju som född till din riddare», skämtade
grefven och kastade ögat på sin dotter, som bar en ljusblå
klädning, broderad med silfver. »Har mannen själf tämt sin björn,
eller har han därtill användt någon annan?» Grefven vände
sig härvid åter till Engelbrekt.
»Han har fått både björnen och konsten att styra honom
af en man, som i grunden kan båda delarne ...»
»Och hvad heter den mannen?» frågade fru Richissa åter
med samma bemödande att synas likgiltig, som hade en ny
forskande blick från Engelbrekt till följd.
»Det är en biltog man», svarade Engelbrekt, »om hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
