- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
118

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det skulle jag ha gjort. De gå listigt till väga, och listen
hugger man ej hufvudet af med ett vanligt svärd, huru godt
det än biter.»

»Du är klok och skarpsinnig, mer än man kunde vänta
af dina år», sade Agnes och såg förvånad på gossen. »Lita
på mig, jag skall göra allt för att rädda den ädle Herman
Berman.»

»Är lyckan god, så torde jag vara tillbaka till morgon
kväll, och då skall jag hafva handräckning med mig.»

Därmed skildes de åt.

De båda flickorna vände genast om till kungsgården. Men
vinden prasslade lika lekfull i hängbjörkens krona, och bäcken
sorlade vid hans fot, och alla småfåglar sjöngo så vackert,
som om de velat sjunga bort sorgen och harmen och fruktan
ur de fagra anleten, hvilka nu mera hvarken hade öga eller
öra för dem och deras undersköna dal.

*



Vid Säters kungsgård fanns denna tid ingen kyrka.
Kungsgården låg i Tuna socken, och som det var långt till
sockenkyrkan, var ett kapell uppfördt ett litet stycke norr om Säter,
dit kungsgårdens och kringliggande traktens befolkning
plägade begifva sig för att afhöra mässan. Detta kapell hette
Dalby kapell.

Hit hade äfven Engelbrekt och hans fosterson begifvit
sig, och först när gudstjänsten var slut, redo de till
kungsgården.

Grefve Hans befann sig i stora loftssalen, när Engelbrekt
och Herman kommo upp för loftsbron och stego in. Grefven
tycktes med en viss förvåning betrakta den lille mannen, som
han hört så mycket talas om, och hvars utseende han helt
visst föreställt sig helt annorlunda. En viss högdragenhet
kunde också spåras i hans anlete och hållning, som om han
därigenom velat göra intryck på den lille bergsmannen. Hans
dräkt var öfverensstämmande med den värdighet, som tillkom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free