Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 105 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta var uppfördt på det vanliga sättet med loft och
loftsval och höganloftsbro och hade en ovanligt vacker
belägenhet. När de båda männen inkommit i stugan, lade
gårdsägaren, hvars namn var Kettil, ved på spisen och gjorde upp
eld samt framtog därefter ur det väggfasta furuskåpet en
mugg öl, som han satte framför gästen, sedan han druckit
honom till.

»Drick, Engelbrekt», sade han, »och lägg bekymren å sido för en stund.» (Sid. 105.)

»Drick, Engelbrekt», sade han, »och lägg bekymren å sido
för en stund. Jag kommer från Säters kungsgård», tillade
han. »Där är storfrämmande. En tysker herre, som de kalla
grefve, kom dit i förgår med stort följe. Han ämnar sig åt
Kopparberget och talade mycket om dig.»

Kettil var en gladlynt man med en frisk och hurtig
uppsyn.

»Jag vet om den tyske grefven», svarade gästen, »och är
nu stadd på färd till honom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>