Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det låg djupt in i täta skogen, och allt som han kom
det närmare, såg han på en öppen plats bakom trädstammarne
en samling af väl hundrade bönder. De bildade en stor krets,
som upplystes inåt af en mängd torrvedsbloss. De flesta af
bönderna voro från den närmast liggande orten, men äfven
många från mer aflägsna socknar syntes. Man igenkände dem
genast på deras hvita pelsrockar och på deras hattar med
spetsiga kullar.
En allmän tystnad rådde, när Herman kom fram till
bonderingen, och han såg Belgsting träda åt sidan, hvaraf
han slöt att bergsmannen talat till bönderna. Detta bekräftades
också, då en morakarl trädde fram och började tala.
»Stor rikedom på ord», sade han, »hafva vi bönder icke,
men du skall hafva tack, Belgsting, som kallat oss tillsammans.
Ofärden är öfver oss, och fogdens armar växa med
åren. Länge hörde vi omkring Siljan endast ryktet tala om
nöden och våldet här nere, och vi tänkte, att det gällde rike
man blott. Men de sista åren hafva fogdens armar nått äfven
till våra magra tegar, och mången bonde, som förut satt på
eget hemman, måste nu svälta till döds eller tigga sitt bröd.
Vi hafva lagt råd om saken och äfven talat med männen i
grannsocknarna, och äro vi så sinnade, att vi ej längre vilja
tåla olag och frid, utan gå vi hellre man ur huse. Så tänka
vi i Mora.»
»Så tycka vi ock i Leksand och Rättvik», hördes ett par
bönder vid sidan om morakarlen yttra, sedan denne tystnat
och trädt tillbaka i ringen.
Då steg en gammal man fram. Hans hjässa var kal,
men yfviga silfverhvita lockar föllo från tinningarne kring
hans axlar, och blick och åthäfvor utvisade ännu både kraft
och rörlighet.
»Ärlige män af Dala», sade han, »vi behöfva ej mycket
orda om hvad vi ständigt hafva för ögonen. Få äro de, som
kunna minnas lika långt tillbaka i tiden som jag och
jämföra, huru det fordom var i våra bygder med hvad som nu
blifvit skick och sed där. Jag minnes väl från min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
