- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
74

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I stugan vid Skjulsboklack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men sången fortfor:

Den första dryck, hon ur hornet tog,
Hon glömde bort himmel, hon glömde bort jord.
Den andra dryck, hon ur hornet tog,
Hon glömde bort månen, hon glömde bort sol.


Nu tog en hand i dörrvredet. Den sjungande stod i
begrepp att öppna dörren. Och liksom om hon anat, hvilka
som voro där inne, blefvo tonerna så skära och rörande, att
själfve den mörke och dystre Belgsting måste gömma sitt
hufvud i handen.

Den tredje dryck, hon ur hornet tog,
        Skönaste löfven, de bära väl mig!
Hon glömde bort fader, hon glömde bort mor.
        Ty hon bär en löndelig ånger.


Härunder öppnades dörren, och en kvinna visade sig i
dörröppningen. Hon tycktes icke se någon i rummet. Hennes
ögon voro alldeles uttryckslösa och stelt stirrande framåt.
Hon var ej mera ung, men hennes ansikte utvisade en
förgången ovanlig skönhet. Det ljusa håret föll i fria lockar
omkring hennes hals, och hon hade om hufvudet en krans af
enris. En vid kappa omslöt henne, men den lät hon falla,
när hon steg in i stugan, och visade då hela skönheten af
sin smärta och höga figur. Hon var klädd i en svart kjortel,
kantad med rödt och silfver, och om lifvet hade hon en
likaledes svart tröja med silfverbroderier.

När den sista tonen var sjungen, tycktes en gnista lif
upplysa de stora ögonen, hvilka liksom af en magnetisk kraft
riktades på den förkrossade mannen vid spiseln.

Den vansinniga uppgaf då ett genomträngande skri och
sjönk medvetslös till golfvet.

Herman skyndade att upplyfta henne, men Belgsting sköt
honom åt sidan, och med en varsamhet, som gränsade till
ömhet och som man knappast skulle tilltrott den starke,
järnhårde mannen, tog han henne på sina armar och bar henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free