Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svennen, men naturligtvis icke för hans skull, åtminstone
skulle icke den fagra jungfrun velat tillstå något sådant, där
hon red sin Mjölkhvit vid sidan af sin ädla fränka, den
fromma fru Richissa, hvars häst, sedan man väl kommit ifrån
snåret vid vägskälet, gick så lugnt och stilla, som han alltid
brukade.
Ryttarne, så väl grefvens som fogdens, höllo sig på
afstånd. Och de båda herrarne redo främst. Med flit saktade
stolts jungfrun farten, så att ett tillräckligt mellanrum
uppstod mellan de framför ridande och henne, och den i tankar
försjunkna fru Richissa, som i det närmaste lät sin häst styra
sig själf, kom därför också på ett behörigt afstånd från alla
onödiga vittnen, då hennes bäst fann för godt att hålla jämn
skridt med Mjölkhvit. De båda fruntimren kunde nu — dock
alltid med iakttagande af en viss försiktighet — samtala
liksom mellan fyra ögon.
»Moder, är icke detta det landet, hvarom du så mycket
talat med mig, och där du varit en gång förr?»
Frågan uttalades helt hviskande, men detta oaktadt ryckte
den fromma frun till och såg förskräckt upp på sin unga
följeslagerska. Men det låg något så oskuldsfullt och fridsamt
i det fagra anletet, att fru Richissas oroliga blick snart
återfick sitt vanliga lugn.
»Det var ju med den stränge riddaren Rafn von Barnekow,
din fader och min frände, som du då vistades här och
just på Borganäs.»
»Jo jo, min dotter ... ack, det var i forna tider!»
»I kung Albrekts var det; jag vet ej, men det har alltid
gjort mig ondt om den stackars kungen, säkert ville han
själf ej så mycket ondt, som skedde i hans dagar.»
»Säkert icke, min dotter, men han lät det onda ske äfven
då, när han kunde förhindra det, och därför har han icke
lämnat något godt minne efter sig, hvarken häri landet eller
i sitt hertigdöme. Därtill hade han samma svaghet som vår
nuvarande konung, han trodde Sverige vara Tyskland, och
detta lands bönder ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
