Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvart svennen sàg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herman såg åt sidan, och ett par allvarliga men
genomgoda ögon mötte hans. Det var grefve Hans af Ewersten.
Men hans vänliga blick blef mörk och hotande, när han
flyttade den från den uppretade svennen och på Johan Wale.
»Här måste tilldraga sig svåra saker, eftersom I fogde,
inom er egen borg kunnen bringa en fredlig budbärare till
glömska af sig själf och sin konung?»
»Ädle grefve», svarade den tilltalade, »ynglingen där är
lik bönderna här i landet, hvilkas ärende han går. Han vet
knappt att skilja på, hvad som höfves undersåten och hvad
som är konungens rättighet.»
Medan han talade, närmade han sig dörren till badstugan,
och lät den liksom oafsiktligt svänga om på sina gångjärn,
så att den föll igen. Huru väl beräknad denna rörelse än
var, hade dock grefvens blick redan förekommit fogden. Den
instängda röken hade också hunnit skingra sig så mycket,
att grefven från den plats, där han stod, kunde se benen af
det närmast dörren hängande liket. Utan att låtsa om
fogdens åtgärd att sluta till dörren, gick han fram och ryckte
upp den samma, men for häftigt tillbaka, när han såg de
fem halfbrända liken.
»Detta är då den hälsning, som den unga mannen skall
föra till sin herre från konungens fogde?» frågade han.
Johan Wale böjde jakande sitt hufvud.
»Nå väl, unge man», sade grefven och såg åter med sina
goda ögon på Herman, »sitt upp och för till din herre det
budskap, som man gifvit dig. Jag förstår nu er harm och
er vrede ... Guds död, fogde, jag fruktar, att konungens vår
herres regemente skall få mycket att beställa, om slikt länge
fortfar.»
Grefven var synbarligen upprörd. Han vände med en
viss brådska den bugande fogden ryggen.
»Kom, kom, ungersven, och låt oss skynda härifrån»,
sade han till Herman och aflägsnade sig uppåt borggården.
Herman följde. När de kommo till den fria platsen
framför loftsbron, hade redan största delen af ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
