- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
22

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Minnet från Jätturvallsgrottan - III. I gästabudssalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den gamla frun fäste en genomborrande blick på den
bugande mannen, hvars långa plym sopade golfvet, vid det
han med handen förde hatten fram och åter.

»Det var märkeligt, herr Johan», yttrade fru Richissa,
»mina tankar föllo just nu på eder.»

»Det gläder mig, ädla fru», svarade fogden och log, under
det hans blick var hvass som en dolkspets, »mina tankar
dväljas också helst i dessa rum, där hon blommar ’den ädela
ros och förgyllande skrin’, som de sjunga i visan här i dessa
bygder. Det ser då ut, som om våra tankar skulle mötas ...»

Fogden vände sig mot Agnes, men innan han hade hunnit
yttra ett ord, afbröts han af fru Richissa.

»Måtte det vara ett godt möte, fogde!» sade hon; och
liksom ifrig att göra ett slut på samtalet, tillade hon: »jag
förmodar ert ärende gäller anstalterna för vår afresa?»

»Så är det, min fru, och om I tillåten mig, är jag redo
att ledsaga er och er skyddsling till den stora loftsalen, där
alla redan äro församlade.»

Och de följdes åt genom loftsbron till det stora rummet,
som skilde fruntimmernas rum från fogdens enskilda.

*


III.

I gästabudssalen.



I den stora salen befunno sig vid fruntimmernas inträde
tvenne män till sitt yttre helt olika hvarandra.

Den ene hade ett öppet och ädelt ansikte. Hans hållning
var stolt; det syntes, att han var van att se andra buga för
sig. Men det var det oaktadt något förbindligt och tilldragande
i hans väsende. Man tyckte sig kunna förtro sig till
den mannen. Det var grefve Hans af Ewersten, pantherre
till Gripsholm och Oppensten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free