Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. På Höganloftsbron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lofva mig, att ni lägger ett godt ord för henne hos fogden ...
lofva mig det, och jag skall bedja Guds moder och alla
helgon välsigna er ...»
»Hvad heter du ...?»
»Jag heter Erik och min far Lars Olsson i Nible, det
vill säga», tillade han med ett eget leende, det var hans
gård en gång, innan ...»
»Tala ut, min vän», uppmuntrade honom den vackra
flickan, »din far har förlorat sin gård?»
Gossen nickade betydelsefullt, och en kufvad hämndlust
afspeglade sig i hans drag.
»Fogden har tagit gården», svarade han, »far var en
bland de förmögnaste bönderna här omkring slottet, och hans
ägor gränsade intill slottets, och därför skulle han mista
gård och grund ... men det är en lång historia; nu är det
blott en dödssjuk kvinna och en utsvulten pojke kvar af
hela härligheten ... Säg, säg, vill ni hjälpa den dödssjuka
kvinnan?»
I detsamma ljöd en genomträngande ton från vakttornet
vid porten. Det var signalen för slottsfolket att stiga
upp och rusta sig till dagens förestående sysslor och göromål.
Det började också genast att blifva lifligt i de många
byggnaderna på gården, dörrar slogos upp, steg hördes, och
en och annan småsven sprang åt stallbyggnaden.
Den bleke gossen på loftsvalen flög till vid ljudet, som
om han träffats af ett slag, men hans ögon blixtrade af
kraft och beslutsamhet.
Han tycktes blott vänta på svaret för att våga någon
djärf handling, som nu mera ensamt kunde rädda honom
från att bli kastad i tornet.
Svaret dröjde icke heller.
»Ja, ja, lita på mig, jag skall bedja fogden ...»
Löftet hann ej uttalas, förrän en befallande stämma
nerifrån gården hördes utropa:
»Vid den helige Stefan! där står en krontjuf och talar
vid stolts jungfrun ... hören hit, karlar, tagen den rackaren!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
