- Project Runeberg -  En bikt /
179

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179

tar em a lärt sig att regera, började de också skicka
hvarandra till khanerna att aflifvas.

Natten omkring oss lyssnade vänligt som en
förståndig äldre syster.

Rösten svek gubben af trötthet, och solen såg
honom redan i ansiktet, men han vandrade
alltjämt i flydda tider och upplyste sanningen för
mig med flammande ord.

»Ser du nu», frågade han, »hvad som gjorts af
folket, och hur illa man behandlat det ända till
dess du kom och okvädade det med dina dumma
ord? Nu har jag mest talat om, hvad det gjort
efter andras vilja, men när jag fått hvila mig,
skall jag berätta, hvaraf det andligen lefvat, och
hur det sökt Gud!»

Han rullade ihop sig till ett nystan och
somnade som ett litet barn.

Men jag kan inte sofva, utan sitter liksom
omringad af glödande kol. Och det är för öfrigt
redan morgon, — solen står högt, en fågel sjunger
med full hals, skogen har tvättat sig i dagg och
susar vänligt grönskande dagen till mötes.

På vägen kommer folk gående, vanliga
alldagliga människor, de gå där med sänkta hufvuden,
och jag kan inte se något nytt hos dem, de ha
inte det ringaste vuxit i mina ögon.

Min läromästare sofver ocli snarkar, jag sitter
bredvid honom andligt förstenad, människorna gå
förbi den ena efter den andra, snegla på oss och
nicka inte till svar på min hälsning.

»Äro dessa verkligen», tänker jag, »barn till
de riksbyggare, om hvilka jag nyss hörde talas?»

I mitt trötta hufvud kämpar medvetandet mot
sömnen, men jag förstår, att detta
sammanträffande betyder en ödesdiger vändpunkt för mig.
D$n gamles ord om Gud som ett barn af
folk-anden oroa. mig, jag kan inte förlika mig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free