Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
mig med din styrka, ge mig tillbaka, hvad man
liar tagit ifrån mig, tro för Kristi skull, att jag
är mor och inte en liderlig slinka, att det inte
är synden jag vill, utan ett barn!»
Jag undrade, om jag drömde. Tro henne måste
jag, det var ju omöjligt att inte tro, när en kvinna
står så på sin rätt, att hon kallar till sig en
obekant och säger åt honom rent ut:
»De förbjuda mig att föda barn, —hjälp mig!»
Och jag tänkte på den mor, jag aldrig känt.
— kanske hade hon också af samma makt kastats
i armarne på min far? Jag omfamnade henne
och sade:
»Förlåt mig, jag har tänkt illa 0111 dig, förlåt
mig för Guds moders skull!»
Men då vi, hon ocli jag, glömska af oss själfva
fullbordat äktenskapets heliga mysterium, oroades
jag åter af den fula misstanken:
»Tänk om hon bedragit mig och jag inte är
den första, för hvilken hon dukat upp samma
historia.»
Hon berättade mig sin lefnadshistoria, — hon
var dotter till en smed, och hennes farbror var
maskinist, rå och barsk och begifven på att supa.
Somrarna tillbragte han på en ångbåt, vintrarne
nere vid flod hamnarna, och hon hade ingenstans att
vara. Hennes far ocli mor hade drunknat under
en eldsvåda på en pråmångbåt, vid tretton års
ålder stod lion ensam i världen, och vid sjutton
år fick hon ett barn med en landtjunkare eller
hvad han var. Den lågmälda rösten strömmade
in i min själ, hennes varma hand låg kring min
bals, bennes hufvud på min axel, —jag lyssnade,
men på mitt bjärta gnagde tviflets onda mask.
Vi ha glömt, att en kvinna födde Kristus till
världen och undergifvet följde honom till Gol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
