Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
något. Efter mitt förra orörliga lif är det mig
helt sällsamt, detta oroliga, ödmjuka kringirrande.
Det är, som om jorden själf ryckt människan
från sin barm och stöter bort henne med den
befallande uppmaningen:
»Gå, fråga, lär dig!»
Och människan går lydigt, söker, ser, lyssnar
och går och går sedan igen. Doft genljuder
marken under sökarens steg och drifver honom vidare
öfver Höder, berg, skogar och haf, allt längre bort,
öfverallt, där ensliga kloster stå, utlofvande
underverk, öfverallt där hoppet vinkar om något annat
än detta bittra, besvärliga och tunga lif.
Den tysta oron hos dessa ensamma själar
öfver-raskade mig och gjorde mig till människa, jag
började forska efter hvad de sökte. Och det
föreföll mig, som om alla rundt omkring A7pro lika
oroliga och vacklande som jag själf. Många söka
Gud liksom jag och veta icke, hvart de skola gå,
och strö ut sin själ på vägarne under sitt sökande
och gå endast vidare, därför att de icke ha kraft
att stanna, flyga som agnar för vinden, lätta och
värdelösa.
Somliga kunna icke besegra sin lättja, utan
bära den med sig på ryggen, förödmjuka sig
ständigt och lefva i lögn, andra åter äro gripna af
åtrå att se allt, men de ha inte kraft att älska
något.
Jag ser, att det finns mycket annat värdelöst
pack, smutsiga bedragare, skamlösa snyltgäster,
snikna som vargar, — många sådana ser jag, men
allt detta är endast dammet, som hvirflar upp
efter den stora skaran af oroliga sökare.
Och den drar mig oemotståndligt med sig.
Och rundt omkring den kretsa skrikande och
glupska som fiskmåsar öfver floden åtskilliga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
