Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är en synd.»
»Det är ju inte du, som tvingar mig att synda,
utan jag dig. Skrif som jag befaller dig, af dig
begär man inte räkenskap, du är endast min
liand! Din rättskaffenhet lider iute härpå, det
behöfver du inte vara rädd för! Men på tio
rubel i månaden kan hvarken jag eller någon
annan lefva ordentligt, det bör du förstå!»
»Nu kan det vara nog!» sade jag. »Allt detta
måste det bli ett slut på. Om ni inte upphör
med edra orättfärdigheter, så skall jag för hvar
gång tala om alltsammans ute i byn.»
Han drog upp mustascherna till näsan och
axlarne till öronen, visade tänderna och spärrade
upp de runda ögonen. Yi mätte hvarandra med
blickarna.
Så frågade han sakta;
»Är det säkert?»
»Ja!»
Titov skrattade till, — det lät, som om han
kastat en handfull kopparslantar på golfvet, —
och sade:
»Godt, du rättfärdige! Det är för resten så
jag vill ha det, — jag är utledsen på att fiska
till mig en kopek här och en kopek där.
Tjuf-varne ha tröttnat på handtverket och börja lefva
ett ärligt lif!»
Och han gick ut, slående igen dörren efter sig,
så att fönsterrutorna skallrade.
Det föreföll mig, som om Titov från ocli med
denna dag blifvit litet mindre stor på sig, men
jag vet icke säkert. I alla händelser upphörde
han att ansätta mig.
Han var mycket sparsam, och fastän han icke
nekade sig själf någonting, kände han nogsamt
penningars värde. Han var lika lysten på god
mat som på kvinnor, och mäktig som ban var,
En bikt. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
