- Project Runeberg -  En bikt /
26

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2P.

och endast snöstormen kved klagande, där den
flög öfver fältet, utan att finna tak öfver hufvudet.

De heliga martyrer, som stredo för Herran, och
med sitt lefverne och sin död buro vittue om
hans makt, voro de, som stodo mitt hjärta
närmast; de fromma och välgörande, som gåfvo sin
kärlek åt människorna, rörde mig också, men de
som för Guds skull gingo från världen ut i öknar
och grottor, pelarhelgonen och eremiterna, dem
förstod jag inte, — djäfvulen var allt för stark
för dem.

Larion hade förnekat djäfvulens tillvaro, men
man måste erkänna den, det tvang en helgonens
lefvernesbeskrifningar till, och utan djäfvulen var
syndafallet oförklarligt. Larion betraktade Gud
som världens ende Skapare, allsmäktig och
oöf-vervinnerlig, — men hvar kom då det onda ifrån?
Af helgonens lif framgick, att djäfvulen var
upp-liofsmannen till allt ondt. Också jag erkände
honom i denna egenskap, — Gud har skapat
körsbäret, djäfvulen pestroten, Gud lärkan och
djäfvulen ugglan.

Men hur det nu kom sig, så trodde jag inte
på djäfvulen, fastän jag erkände hans tillvaro,
och fruktade honom inte heller. Han tjänade
mig som förklaring på det ondas existens, men
på samma gång störde lian mig, genom att
förringa Guds storhet. Jag bemödade mig att inte
tänka på detta, men Titov förde mig beständigt
in på tankar om synden och djäfvulens makt.

Bäst jag sitter och läser, säger han plötsligt
utan att se upp:

»Hvart skall jag gå från ditt anlete, och hvart
skall jag fly från din vrede?»

Hustrun suckar djupt ocli ser ännu ängsligare
på mig, som om hon väntade något, Och Olga
plirar med de blå ögonen och föreslår:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free