- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga II : Utvandringsväsendet i Sverige /
116

(1909) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 IG EMIGÄATIONSUTREDNINGE.N. JUL. II. UTVAKDRINGSVÄSBNDET I SVERIGE.

jag följde med öfver 1905, trots att de hade sä många emigranter att de fingo
duka ända till fyra gånger till hvarje maltid.

ltesan blef ganska långvarig, därför att båten gar så sakta. Det fanns
en karta i var matsal och cn i familjernas. Där anslogs hvarje dag huru
många mil ångaren gått frän kl. 12 middagen ena dagen till kl. 12 middagen
andra dagen. Här följer siffrorna frän var karta, i engelska mil:

11—12 april.........3M mil.

12—18 > ........ 349 »

13—14 » ......... 330 >

14—15 » ......... 330 »

15—l(i » ......... 330 »

Vid var ankomst till New-York afgick därifrån Gunardliniens nya ångare
Mauretania till Liverpool. Han har pa denna resa gått ända till 579 mil.
Allmänt uttalades missnöje med den danska båten därför att den gick så sakta.
Och vi räknade ut. att man kan göra resan öfver England på mycket kortare
tid äu med denna »direkta» linie.

Jag samtalade några dagar med några återvändande svensk-amerikaner
om svenska och amerikanska förhållanden. En dag sade jag, att vi antagligen
inom några år fä en egen svensk linie som går direkt frän Sverige — kanske
anlöpande Norge och till New York. »Inte pä 1,000 är», inföll en mr
Swansson från New York». Hvarför inte»? frågade jag. »Ja, ser ni, sade
ban, »de äro för senfärdiga hemma. Jag har nog sett. i tidningarna att de
tänkt på nägot sädant, men jag tror inte det blir mer än en vacker tanke.
Och dock, huru glada skulle inte vi svensk-amerikanare vara om det lyckades.
Finge Sverige, lät oss säga 3 bätar pä ungefär 15,000 lon, moderna och
snabbgående, med bara svenskar som besättning, så skulle alla, åtminstone de
allra tlesta, svensk-amerikaner resa med den linien. Äfven om inte båtarna
gingo mer än hvar tredje vecka, sä skulle de vänta och följa med den. Och
huru väl behöfver inte Sverige den linien! Fränsedt att vi ytterst sällan se
den svenska flaggan i New Yorks hamn, huru mycket billigare skulle inte en
bel del saker bli som nu tages öfver England, Hamburg eller Köpenhamn!
Jag har i många år rest för en stor amerikansk exportfirma, som exporterar
i synnerhet frukt och ost på England. En gång när jag skulle med en last
öfver till England, fick jag löfte af firman att få använda tre veckor för egen
del för at,t få resa till Stockholm och hälsa på. När jag kom dit var jag
ju intresserad af att se huru (let var i (te affärer, som jag förstod mig pä.
Jag gick och såg mig om. Döm då om min förvåning när jag fann mina
fruktlådor där, och så när jag frågade hvar de voro köpta, fick till svar än
England, än Hamburg. Att de voro åtskilligt fördyrade genom dessa
mellanhänder, säger sig själft.» Jag har talat vid flera sedan dess, och de ha sagt
detsamma.

Bland mina bordskamrater på båten fanns en läng, statlig svensk, f. d.
underofficer pä ett gardesregemente. Han reste nu för trettonde gången öfver
oceanen, lian bade varit i Skandinavien och Finland och sålt farmar för
New York stat. Han hade rest med Oskar II tre gängor förr, dock alltid
såsom första eller andra klass passagerare. En dag när vi sitta till bords,
kommer kaptenen ombord och gar igenom matsalen. Han tär syn på
svensken, går fram till honom, hälsar och kallar honom vid namn. Sedan när
de träffades hade kaptenen, enligt hvad svensken själf sade, frågat honom
hvarför svenskarna börja dra sig från att åka med den linien. Svensken
svarade, att det till stor del berodde pä att danskarna 1905 alltför öppet tog
parti för norskarna. Och det, sade ban, är nägot som i synnerhet, vi
svenskamerikaner inte så lätt glömmer. Dock reser ännu mänga svenskar med den

IG—17 april......... 335 mil.

17—18 » ......... 332 .

18—19 > ......... 342 »

19—20 > ......... 342 »

20—21 > ......... 350 »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuutvvas/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free