Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen af granit och gneis. Dock bör anmärkas, att graniterna inom
Norrbottens län vanligen äro mindre lätt förvittrande, hvarjämte
de ännu mera motståndskraftiga porfyrerna oeli hälleflintorna intaga
ett ganska betydligt område.
I afseende på fjällkedjans byggnad bör anmärkas, att de
silu-riska bergarter, som i Jämtlands och äfven i Västerbottens län
utbreda sig vid fjällens sluttningar mot öster, icke spela någon roll i
Norrbottens län. I gengäld däremot, skulle man kunna säga, har
detta län fått de syenitporfyrer, som träffas mellan Torne och Lule
älfvars öfre lopp. Vid dessa bergarter äro nämligen de flesta af
de stora norrbottniska järnmalmerna, exempelvis Kirunavaras,
Lossavaras, Ekströmsbergs och Mertainens malmer nära förbundna.
Gällivaremalmen bildar en mängd körtlar, af hvilka de större nå
en längd af omkring 200 och en bredd af (JO—70 meter samt äro
ordnade på lager, som framstryka i Malmbergets södra sluttning.
Det största af dessa lager har en längd af 4s kilometer. Ännu
större malmmassor än i Gällivare hysas i det 10 mil nordligare
mellan Kalix och Torne älfvar belägna Kirunavara, hvars hela öfre
del utgöres af en enda väldig, mellan porfyriska bergarter
inbäddad malmmassa med en längdutsträckning af 4 kilometer och en
mäktighet, som i medeltal uppgår till omkring 70 meter.
Malmmassan beräknas till bortåt 800 millioner ton. Dessa malmer
utmärka sig för sin höga järnhalt, 00—70 procent, men innehålla
därjämte äfven apatit, ett af kalk och forsforsyra bestående mineral,
som länge omöjliggjorde malmens användning. Äfven det något
östligare belägna Svappavara hyser betydliga malmraassor, och likaså
ett par andra malmfält i samma trakt. Vid lluotivara i Kvickjock
finnes en ofantlig malmmassa, som emellertid i likhet med
Tabergs-malmen i Jönköpings län är titanhaltig och därför oanvändbar.
Äfven på andra malmer har Norrbottens län stor rikedom, exempelvis
kopparmalmer vid Nautanen och Likavara samt silfvermalm i
Na-safjälL
Äfven i afseende på de lösa jordarternas beskaffenhet och
utbredning öfverensstämmer Norrbottens län i stort sedt med
Västerbottens. Den för jordbruket så viktiga högsta marina gränsen
ligger i Norrbotten på lägre nivå, nämligen blott 200—230 meter
öfver den nuvarande hafsytan, men likväl har de marina lerornas
region inom detta län större bredd, något som förklaras af dessa
landsdelars mera flacka topografi och långsammare affallande åt
kusten. Detta har gjort, att landvinningen här blifvit större än
t. ex. i mellersta Norrland, där större och mindre bergmassiv ända
framemot den nuvarande kusten resa sig öfver den marina gränsen.
Norrbottens län delar med Västerbottens bristen på kalkbergarter
och därigenom äfven bristande kalkhalt i de lösa jordarterna. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
