Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudsakligen pä öns västra sida, sandston, t. ox. »Burgsviks sandsten»
endast på Gottlands sydliga del. Största utbredningen ha de yngsta
bergarterna, som uteslutande bestå af kalksten, till stor del gamla
korallref, bildade af massvis sammanhopade försteningar. Denna
grupp intager större delen af nordliga och mellersta Gott lan (i samt
äfven öns sydligaste stora udde. Pä samma sätt som på den
öländska Alvaren gå äfven på Gottland betydande partier af berggrunden
i dagen; den är då antingen alldeles naken eller ock täckt af ett tunt
lager vittringsjord, uppkommen till väsentlig del genom
sönderdel-ning af den underliggande hällen. Dylika s. k. hällmarker
förekomma på så godt som hela ön, men bilda ingenstädes några
sammanhängande områden, som skulle kunna i storlek jämföras med Ölands
Alvar. Den del af Gottland, som är mest fri från dylika hällmarker,
bildar ett bredt bälte å ömse sidor om en linie, dragen från
Ivlinte-hamn på västra till Slite pä östra kusten.
Gottlands viktigaste jordart är moränlera. På grund af att den
till väsentlig del uppkommit af kalkbergarter, är den starkt
kalk-haltig och utgör öns bördigaste jordmån. Inom den ej obetydliga
ytvidd, som denna jordart intager, särskildt på öns mellersta och
södra delar, må trenne områden framhållas. Det ena sträcker sig
från Ivlintehamn i nordostlig riktning fram till trakten af Slite och
sammanfaller alltså till större delen med det nyssnämnda,
hällmarks-fria området. Hit höra Banda, Stenkuuila, Dede, Endre och Bäls ting.
Ett annat, mindre område, där kalkhaltig moränlera dominerar,
utbreder sig pä öns södra del, särskildt kring Hemse, och ett tredje
sådant område på Gottlands sydligaste förlängning.
Förutom denna moränlera har sand af olika ursprung ganska
stor utbredning. Då emellertid den geologiska undersökningen af
Gottland ännu icke är fullbordad, kan en närmare redogörelse för
dessa attagringar icke lämnas. I allmänhet torde sanden vara rätt
kalkhaltig, men för dess bördighet såsom åkerjord äro äfven andra
egenskaper viktiga, särskildt dess vattenhållande förmåga. I
åtskilliga trakter är sanden ganska fruktbar, t. ex. i trakten af
Öster-garn; pä andra häll, t. ex. pä Färön, är sanden utbildad säsom
flygsand. Inom vissa områden täckas de lösare kalkstensarterna af ett
så djupt lager vittringsjord, att denna kan sägas bilda en särskild
jordart.
Gottland saknar utpräglade dalgångar, men i den för ögat ofta
alldeles plana ytan finnes dock en mängd grunda insänkningar; dessa
upptagas till högst väsentlig del af mossar eller, såsom de vanligen
på ön benämnas, myrar. Deras areal är rätt betydlig, nämligen !)’G %
af Gottlands hela ytvidd. Då Gottland uteslutande består af
kalk-bergarter, är det naturligt, att hvitmossor, som vantrifvas på
kalkgrund, icke ingå i torfven. Den är därför i allmänhet af längt bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
