Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till försvar för bördsrätten och gentemot dessa anmärkningar
yttrades bland annat följande.1 Uti en stat, där jordbruket vore
belastadt med en mängd hårdt tryckande allmänna skyldigheter,
borde man vara angelägen att vid denna näring bibehålla dem som
ägde en förvärfvad vana, härdighet och tålamod att förrätta de
tunga arbeten, som jordens bruk kräfver, och att försaka de större
bekvämligheter, som andra yrken kunna erbjuda. Det vore ofelbart,
att börden ledde till detta ändamål. Man hade invändt, att
kärleken till släktjord skulle motarbeta eller förringa kärleken till det
allmänna eller fäderneslandet. Men man hade härvid ej besinnat
den skillnad, som måste göras mellan statens tjänare och ämbetsmän
samt dess enskilda medlemmar. Den kärlek, som de senare livste
för de föremål som vore dem närmast, och den tillgifvenhet, som lika
stånd, seder och lefnadssätt uppväckte hos dem som lefva inom en
inskränktare krets, borde kunna lifva och underhålla kärleken till
den stat, som skyddade dem oen deras medbröder i besittningen af
dessa föremål. Försvagades hos någon af jordbrnkande ståndet
kärleken till fosterjorden, och vande han sig vid ständiga ombyten och
flyttningar, sa vore det att befara att kärleken till fäderneslandet ej
vore särdeles djupt rotad i hans hjärta, och han vore färdig att flytta
utur själfva landet. Den som aflade förfäders och landsmäns vanor
och plägseder samt antoge nya, lika lätt som man bortkastar en
gammal och påkläder sig en ny rock, skulle snart vara färdig att
ombyta religion och öfverhet. Det vore gifvet, att fasta egendomars
rörlighet, d. v. s. täta ombyten af deras ägare, hade ett skadligt
inflytande på national väl mägan. Börden skulle kunna tjäna till ett
medel, hvarigenoin en egendom, som el jest komme att gå genom flera
spekulerande personers händer, kunde komma åter i den verkliga
jordbrukarens ägo.
Afven en för sina liberala åsikter sedermera mycket känd
ledamot af kommittén, som starkast uttryckte betänkligheterna mot
arfve-jordsystemets bibehållande, anslöt sig med bealdansvärda skäl till
åskådningen, att bördsrätten borde bibehållas.3 Det lefde ännu hos
svenska folket en djupt rotad kärlek till den jord, för fäd ren bebott.
Denna kärlek vore ett enkelt och sant uttryck af menighetens
fosterlandskänsla och skulle utplånas, om bördsrätten afskaflades. Börden
hade under någon senare tidrymd blifvit framställd såsom en af de
förhatligaste inrättningar. Det verkligen förhatliga funnes dock icke
i bördsrätten, utan i det egentliga arfvejordsystemet. Det senare
vore obestridligen ett tryckande band på äganderätten, af hvilket,
tvång de flesta tvister hade sitt upphof. Hade bördsrätten någon
gång vållat krångliga rättegångar, så hade detta hufvudsakligast
i Kommerserådet Zonlns { yttrande vid gamma tUlfftlli*; 1. c. sid. 6 o. följ. — 2 Härartsböfding
Tlichort i yttrande via Mamma tillfullo; 1. o. Bid. <t’J—45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
