Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Förkunnande av fosterlandskärlek och fredskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRKUNNANDE AV FOSTERLANDS- OCH FREDSKÄRLEK 57
frihetens och fredens talan, då är hon fyr och flamma, då
ljunga hennes ord. De bränna sig in i ens medvetande, och
tvinga oavvisligt till djupare eftertanke. Vem kan t. ex. glömma
sådana ord som: »Man talar om att vi behöva fästningar
mot de grannar, som kunna bli farliga för oss, men den
befästning, vi framför allt behöva, är ett brinnande hat mot
allt slags förtryck, ovilja mot orättrådigheten, en lidelsefull
frihetsenergi, varförutan inga befästningar och kanoner båta
oss något.»
Det är något storslaget, något av sagatidens kvinna över
Ellen Key när hon träder fram, ensam och beslutsam, och
sätter handen till plogen utan att se tillbaka och utan minsta
sneglande åt sidorna efter följeslagare som ge stöd. Hon
frågar ingen till råds om vad hon bör säga eller göra, det
kan endast hennes eget samvete säga henne. Hon litar tryggt
på att: »Det finnes ännu i vårt land många själar med gnista,
många hjärtan med flamma.» Till dem talar hon tillitsfullt.
Hennes förmåga att tända frihets- och rättfärdighetsflamman
hos andra särskilt hos ungdomen skildras av Marika
Stjern-stedt i hennes broschyr om Ellen Key. Det var i Uppsala
på 90-talet som denna erfarenhet gjordes. Ellen Key höll
ett föredrag till förmån för föreningsrätten. Det skulle
egentligen handla om m:me de Stael, men blev mer ett uttryck för
hennes egen rätts- och frihetsentusiasm, riktad till ungdomen.
Den allt hetare luften »genombrusades av ständigt nya vågor
av hänförelse» i den till trängsel fyllda salen. Vad Ellen Key
sagt, det var nämligen just vad ungdomen ville höra: »icke
så mycket uttömmandet av det ena eller andra ämnet, men
något som gav genljud i dess eget innersta, där en
brytningsepoks olika brottningar återspeglades, något som hjälpte den
en bit fram till klarhet; något som gav den impulser att
handla, att välja, att bygga vidare på det mödosamma värvet
att skaffa sig livsåskådning», och hon tillägger, att Ellen Key
aldrig har kunnat lämna någon som hört eller verkligen läst
henne, helt oberörd; »hon tvingar obevekligt, genom styrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
