Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Marta Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ur din gudahöghet
du plötsligt väcks.
Din halvmånslika panna
i mörkret släcks.
Det går en råkall rysning
över ditt skinn.
Din blick, som speglat, himlar,
har krupit in.
Jag hör hur sakta domnar
ditt blods musik.
Du knäpper om dig kappan
så Martalik.
Maria, som högtsalig
bland solar satt.
nu frågar kort och ivrigt:
”Var är min hatt?”
Vi mötts i jordens gathörn
ett ögonblick.
Trots allt, trots allt varandra
vi aldrig fick.
Möt mig på Vintergatan
med vingad själ.
Den som är först, han väntar.
Till dess farväl.
Men även högt bland stjärnor,
ifall du kom,
du skulle ofta vakna
och se dig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
