Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelser (1922) - Bron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRON
Om kvällarna strålar bron
av glober som stora solar,
och i dess järnskelett molar
trafikens darrande ton.
Bron sjunger: ”Dagen lång
här står jag och sammanbinder.”
Jag hör med rodnande kinder
dess vänligt brummande sång.
Jag slår mina blickar ned,
min smälek jag dölja behöver.
Det bor en ovän mittöver,
en vän, fast förmörkad och vred.
Det strålar en bro mellan oss,
men aldrig varandra vi råka,
fast vi kunde gå eller åka
vid bländande lampors bloss.
Vad hjälper elektriskt ljus,
förgyllningen, järnet, graniten!
Det bär mig ej ens den biten
fram till min oväns hus.
Väldiga broar välv,
fyll dem med rusande vagnar!
Intet allt detta mig gagnar.
Bron får jag bygga själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
