Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtligen, och hvar och en i synnerhet, med all kunglig
nåd och ynnest städse välbevågen,"
Öfver detta löfte kunde jag ej annat än bli förbålt
glad. De andra blefvo utan tvifvel så med; och sannolikt
skall det lända oss allesamman till mycket gagn i lifvet
och tröst i döden.
När konungen slutat att tala, framträdde en af hans
ministrar för att uppläsa den nådiga propositionen om
statsverkets tillstånd och behof. Stämman var otydlig och jag
kunde ej fatta propositionens innehåll, hvadan du, till en
början, måste åtnöja dig med notisen, att den var "nådig".
Skulle jag framdeles finna den ega äfven andra goda
egenskaper, skall jag ej underlåta att derom underrätta dig.
Medan uppläsningen gick för sig, förföll jag i den oss
allom välbekanta drömskhet, då de yttre sinnena till mer
än hälften förseglas, och föreställningar, formlösa, som
skyarna på firmamentet, genomtåga själen. Vanligtvis heter
det då, att man "sitter och tänker"; men fan heller! –
man tänker icke alls. Ur denna min dvala – ty bättre
namn förtjenar den icke – väcktes jag först af de
bortgående kamraternas buller. Plenum plenorum hade
upphört, och jag bröt upp, liksom de andra.
Våra vägar gingo åt skilda håll, men dock till samma
mål, middagsmålet. Mitt intog jag på en anspråkslös
källare på lilla Nygatan.
När jag var färdig dermed och stod i begrepp att gå
hem, ankommo några ledamöter af bondeståndet, hvilkas
bekantskap jag haft tillfälle att göra. De slogo sig ned vid
ett bord, reqvirerade punsch och inbjödo mig att deltaga.
"Hvad tusan!" sade dem ene bonden, när vi smuttat
ur första glaset, "spisar inte herrn på kungliga slottet i
dag? Nykomlingar äro ju alltid sjelfskrifna."
"Visserligen," sade jag, "visade mig ståndet den äran
och utsåg mig till en af de tjugofyra "befalda"; men jag
undanbad mig."
"Det var en förhastelse," sade bonden. "Herrn skall
veta, att det går hederligt till på slottet – åtminstone
vid stora högtidligheter. Der vankas både läcker mat och
goda viner."
"Det gamla, svenska bränvinsbordet lärer dock saknas
der," svarade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
