Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjusta, att de på monarkens födelsedagar aldrig underlåta
att ropa! "lefve kung Tjaffs, han och ingen annan!"
Men det gifves ej någon lycka, som ej understundom
af brytes af olyckan.
Den 14 november 1847, tidigt på morgonen, ankom
en deputation af Mälare-gäddor till konung Tjaffs. "O
konung," ropade gäddorna, "hör oss!"
"Jag vill höra eder," sade konung Tjaffs och nickade.
"Ett uppror är hårdt nära att utbrista i vår sjö,"
klagade gäddorna.
"Vågar någon att svika den besvurna troheten mot
mig och mitt hus," frågade konung Tjaffs och hviftade.
"Nej, o konung!" svarade gäddorna, "dig gäller det
för närvarande icke. Det gäller oss, dina trognaste. Som
du vet, ega vi gäddor, sedan urminnes tid ett heligt, ett
oförytterligt privilegium att äta upp de andra fiskarna, så
ofta vi bli hungriga."
Konung Tjaffs nickade.
"Men," fortforo gäddorna, "det går en oro genom
tiden".[1]
Redan är det så långt hunnet, att aborrarna helt
cavalierement neka att låta äta upp sig. Samma anda
börjar sprida sig bland mörtarna, och slutligen kommer
det väl ända derhän, att de simplaste löjor och norssar
blifva så oförskämda och vilja frälsa sina lif, ehuru den
stadgade samhällsordningen kräfver deras uppoffring."
"Derhän får det ej komma," sade konung Tjaffs och
hviftade.
"Nej," sade gäddorna, "derhän får det ej komma. Vi
förtrösta på dig, o konung, som alltid varit oss en huld
och nådig beskyddare."
Konung Tjaffs både nickade och hviftade.
Derpå togo gäddorna åter ordet och sade: "O konung!
det anstår en vis, när något ondt har yppat sig, att söka
utröna dess orsak."
Då lade konung Tjaffs venstra pekfingret på näsan
och sade: "hm!"
"Och vi," fortforo gäddorna, "hafva sökt att utröna
orsaken till det nu ifrågavarande onda och funnit, att den
ej kan vara någon annan, än smitta. Ditt sjörikes vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
