Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalladt botaniskt ur. Denne store naturforskare eller "siare"
– som han heter på Upsalaspråket – observerade
nämligen, att vissa blommor om förmiddagen öppna sina kronor
på gifven timme och åter på gifven timme sluta dem
tillsamman om eftermiddagen. På grund af denna observation
konstruerade den store Linné ett ur, hvars visare voro
blommor, och som derför fick namn af blomsteruret eller
det botaniska. Sammalunda har i nyare tider den store
P. – d. v. s. undertecknad – på grund af sina
iakttagelser inom den animaliska naturens område konstruerat
ett ur, som bör heta det zoologiska eller kreatursuret,
emedan dess visare äro menniskor och andra kreatur.
Första väckelsen till detta företag fick jag af min
hederlige husvärd. Denne ärans man hade för sed, att
tidigt på morgnarna låta sig ljudeligen förnimmas – vi
vilja antaga att han nös – och det med sådan kraft, att
huset bäfvade på sina grundvalar och alla dess hjon eller
invånare vaknade. Med förvåning märkte jag omsider, att
händelsen alltid hände på samma tid; klockan var alltid
tre qvart på fyra.
När jag närmare tänkte på saken, föll det mig in? att
ett zoologiskt ur skulle kunna konstrueras, rätt så väl som
ett botaniskt. Jag beslöt att våga ett försök och började
till den ändan anställa observationer.
Som hvar och en är sig sjelf närmast, gjorde jag det
första rönet på min egen värda person. Sedan åratal
tillbaka – ja ända sedan min studenttid – hade jag märkt,
att jag alltid, när det led mot aftonen, kände en viss
längtan, hvars föremål i början var sväfvande och formlöst,
nästan som ett moln, men slutligen antog bestämd gestalt
och uppenbarade sig i skepnaden af en smörgås med salt
kött och senap. Sanningen till heder må erkännas, att
nämnda smörgås var plaserad mellan en sup och en toddy,
liksom vår Herre och frälsare mellan två ogerningsmän.
När jag nu observerade tiden, fann jag med synnerlig
fägnad, att äfven denna kasus timade regelmässigt: klockan
var alltid precist sex på aftonen.
Men vidare i texten!
Nere på gården i en flygelbygnad bodde, hvar för
sig, ett par gummor med titeln madam, den de också i
fullt mått förtjente. Som du vet, har ordet madam den
egenskapen att vara sig likt, antingen det läses rättfram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
