Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personliga vänner man får inom ett folk, ju flera
har man att lida med vid hvarje nytt slag som
drabbar det hela. Men i stort sedt var det med
en ny och stor glädje, jag lämnade Finland.
Icke blott den personliga, som en öfverflödande
vänlighet medför. Utan den mycket högre, den
uppbyggelsens glädje, som en stort buren sorg
ingifver.
Och hur djupt sörjer man icke hos det folk,
där gubbens ögon fyllas af barndomens tårar,
men gossens stå vakna af ålderdomens nattliga
grubbel; där en ung mor icke endast gråter af
glädje öfver sin förstfödde sons vagga, utan af
sorg vid tanken på de öden han går till mötes;
där unga makar till och med enas att neka sig
föräldralyckan, emedan de icke kunna bära
ansvaret att låta barn växa upp till en så mörk
framtid! Kan, månne, allvaret i ett folks oro,
djupet i dess sorg erhålla ett mer talande uttryck
än detta?
Men detta folk reder sig dock till intet
annat motstånd än själfutvecklingens; väntar
ingen annan hjälp, än den af sin andliga
expansionskraft, för att kunna uthärda trycket. Mot
sveket och våldet sätter det endast sin strålande
patriotism, framtidens storsinta patriotism, sin
hvitglödgade fosterländska vilja, den att
Vänta och växa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
