Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den r&tionela religionsläran. Att det religiöst goda eller religionen ärGnd
sjelf, tänkt såsom bestämning hos de ändliga väsendena eller närmare
bestämdt fattad såsom deras utvecklings högsta lag och ändamål,
framgår med nödvändighet deraf, att menniskans religion eller religionen i
subjektiv mening, hon må nu vara teoretisk eller praktisk, icke kan
vara annat än hennes bestämdhet af Gud. Detta säger oss vårt
förnuftiga och religiösa medvetande och endast med detta vilkor blifver
det dessutom förklarligt, att den religiösa bestämdheten kan vara
menniskans högsta och heligaste intresse. Men är menniskans religion
eller religionen i subjektiv mening hennes bestämdhet af Gud, så
maste tydligen religionen såsom sådan eller religionen i objektiv mening
vara Gud sjelf såsom bestämmande menniskan, såsom i allmänhet
hvarje äudligt personligt väsende, och vidare fattad såsom grund, lag
och ändamål för deras utveckling. Religionen i objektiv mening
måste nemligen vara det väsen, om hvilket menniskan har kunskap, då
vi säga, att denna kunskap rätteligen är religiös, eller det väsende,
som bestämmer och binder hennes fria vilja, då hon iefver ett religiöst
lif, har tro i religiös och praktisk mening eller religiositet, och detta
väsende är tydligen den Helige Ande eller Gud. Ar sålunda det
väsende, i hvilket menniskan upptages, införlifvas, kommer i organiskt
sammanhang, då hon är religiös, Gud sjelf, så är han tydligen
äfven den absoluta religionen, religionen såsom blott sådan eller
i sin sanning. Hvarje annat väsen blifver då tydligen religiöst, endast
såvida religionen sjelf i detsamma framträder och får göra sig gällande
i dess lif. Och om nu ock religionen i och för oss framträder under
många grader och former, allt efter den individuela arten af de
subjekt, menniskor, generationer eller folk, som i sig upptaga henne, så
är dock religionen i sin sanning en och densamma.
Yi hafva nu sett, att den praktiska filosofiens föremål firo religionen,
sedligheten och rätten, hvilka alltså blifva de tre uppgifterna för vårt
praktiska lif eller de praktiska ideer, vi hafva att förverkliga. Vi
hafva äfven funnit, att dessa den praktiska filosofiens objekt äro
personliga väsenden, ehuru fattade från en viss särskild synpunkt, såsom
bestämmande vår vilja eller såsom det goda. Det är genom reflexion
på olika praktiska förhållanden, hvilka behöfva ordnas, som vi ledt
oss till dessa väsenden såsom principer för denna ordning och dermed
äfven såsom det goda för menniskan. Men vi kunna äfven taga
andra utgångspunkter och dock komma till samma resultat. — Den
praktiska bestämdhet, som är föremål för menniskans första eller tidigaste
erfarenhet, är det onda och noggrannare angifvet det moraliskt onda.
Medvetandet af det onda föregår sålunda det goda och det är detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
