Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härefter afse vi verkningarna och materialet samt deras
förhållande till kraften. Det är tydligt, att, då verkningarna äro något i sig
sjelfva och tillhöra kraften eller äro från henne utgångna, de måste
vara kraften sjelf såsom aktualiserad i bestämningar, som voro hennes
möjliga innehåll. Kraften sjelf måste tänkas framträda såsom verklig
i och genom verkningarna. Verkan är sålunda kraften eller det
verksamma väsendet sjelft från en viss sida, som blifvit aktuel eller
verklig från att vara potentiel eller möjlig. Verksamheten faller inom
väsendet eller har i detsamma sitt subjekt och innebär, att dess
möjlighet öfvergår till verklighet. Såsom sådan är verksamheten utveckling,
hvilket är hennes positiva och egentliga sida. Men då denna
utveckling inom verklighetens högre och lägre former framträder under
grader, så kan hon tydligen inom ett område framstå så ofullkomlig, att
vi icke omedelbart märka hennes positiva och konstitutiva sida,
hva-dan vi motsätta denna verksamhet mot utvecklingen såsom till arten
från henne skild, ehuru hon likväl endast är en lägre grad af
densamma.
Hvad materialet beträffar, är det tydligt, att sammanhang
förutsät-tes äfven mellan detta och kraften på samma sätt som mellan henne
.och verkningarna. Liksom kraften måste tänkas vara immanent i
verkningarna, likaså måste bon vara det i materialet, ty eljest kan hon
icke bestämma detsamma. Men då vidare materialet är bestämbarhet,
så är det potentialitet, d. ä. en form eller grad af lifvet, ty endast en
sådan verklighet kan vara bildbar eller bestämbar och i sig ega
möjligheten af utveckling. Att materialet är ett yttre och lägre i
förhållande till kraften eller närmare bestämdt i förhållande till det lefvande
väsendet, som är verksamt, såsom det mer inre och högre, kan nu
endast betyda, att det förhåller sig till detta såsom det outvecklade till
det utvecklade eller såsom det möjliga till det verkliga. Materialet
faller alltså inom väsendet, som är ursprunglig verklighet och ett helt,
som har magt öfver sitt innehåll.
Vi hafva nu sett, att analysen af verksamhetens begrepp leder till
det organiska eller lefvande väsendet, som är grund, subjekt och
enhet för all verksamhet, denna verksamhet och förändring må i öfrigt
framträda under hvilken form, som helst. Men nu uppstår den frågan:
hvad är det lefvande väsendet? Hvilken är den verklighet i och för
sig, som vi beteckna med organism eller lif? Inom naturen se vi
egentligen blott verkningarna af lifvet och från dessa sluta vi till
deras orsak eller grund, — såsom vi nu gjort från verksamhet och
förändring. Lifvet är, såsom vi sett, en verklighet, som är ursprunglig
och sjelfständig, samt ett helt, som bestämmer sitt innehåll; men dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
