Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sålunda ytterst all kraft, allt lif och all organisation inom den sinliga
▼erlden.
Men allt förnuft är ett personligt väsen och det förnuft, till
hvil-ket vi här kommit, är menniskans, hvilket alltså är hennes eget
per-sonliga väsen. Det material, genom hvilket hon förverkligar detta
förnuft, är hennes egen specifika sinlighet. Hon får nu ett intresse
att vinna sitt personliga väsendes högsta möjliga aktualitet uti det
sinliga, som hon ined frihet har att bestämma med afseende på detta
ändamål. Men såsom vi sett, träder menniskan tillika med andra
menniskor äfven i förhållande till högre förnuftiga väsenden och får
derigenom med sina likar intressen, för hvilka de gemensamt hafva att
verka. Och utan samfald bestämdhet af högre andliga väsenden &r
denna gemensamhet i förnuftiga intressen bland menniskorna icke
förklarlig eller möjlig. Dessa väsenden blifva nu ett inre och högre, som
i likhet med hvad vi förut sett tenderar att bestämma och beherska
ett lägre så, att det kan vara vilkor för väsendenas aktuela lif hos
menniskan. Ty, såsom hos organismerna i naturen en lefvande kraft
inom sig betraktad är ett helt af krafter, men dock innehålles i högre
och högre lefvande enheter, som bestämma henne, på samma sätt är
äfven menniskans andliga väsen ett sjelfständigt helt och dock en
personlig lem i högre personliga enheter, af hvilkas verklighet hennes
egen verklighet följer. Och när dessa väsenden komma till vårt
medvetande och i detsamma upptagas, så erhålla vi derigenom högre
moraliska intressen och förpligtelser, nemligen att verka såsom organ
äf-ven för deras viljor utan att dock dermed vår egen sjelfständighet
förspilles utan tvärtom förökas. Härmed har vårt eget väsen högre
praktiska lagar och ändamål, genom hvilka vi komma till högre
förnuftighet. Ty högre förnuftigt lif för menniskan är, såsom sjelfva
ordet angifver, detsamma som hennes aktuela och totala bestämdhet af
högre förnuftiga väsenden. Menniskan upptages härigenom i dessa
väsenden, så att hennes lif är deras, och de äro i henne, så att äfven
deras lif blifver hennes eget — uti dem. I yttringarna af vårt lif
framträda nu dessa väsenden, och sjelfva den sinliga verlden mottager
deras verkningar genom menniskan.
Men vi hafva ännu icke kommit till annat resultat än det, som
vi förut framhållit, nemligen att det förnuftigt goda för menniskan är
förnuftiga väsenden, hvilka såsom lagar och ändamål bestämma hennes
vilja. Den fråga, vi uppkastade, hvilka formerna äro af detta goda,
återstår sålunda ännu obesvarad. Vi gå derför nu att lemna det äskade
svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
