Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den verklighet, som i relation till ett ändligt medvetande blifver t. ex.
kroppslig, relativ, föränderlig? Tingens egenskaper och kroppsligheten
sjelf, som antages vara snbstratet för dessa, men hvilken rätt
uppfattad endast är en ny egenskap, angifva endast det sätt eller den
form, hvarnnder en verklighet framträder i relation till våra sinnen
eller till den varseblifvande anden; men hvad är denna verklighet i sig
sjelf? Ett svar på denna fråga finna vi redan, om vi analysera
tingen nr de synpnnkterna, att de äro kroppsliga eller en verklighet i
rummet, samt föränderliga eller en verklighet i tiden. Den verklighet,
som har rummet till sin form, är nemligen sammansatt och förutsätter
derför ett enkelt, okroppsligt eller andligt, och den verklighet, som
framträder i tiden och hvilken såsom sådan är vexlande och
föränderlig, förutsätter ett tidlöst, oföränderligt eller evigt. Väsendet i tingen
är således en andlig och evig verklighet. Men dessa bestämnigar äro
ännu till en del formela, ty de utsäga icke fnllt, hvilken verklighet,
som är andlig och evig eller hvad hon i sig sjelf är. Men i det
personliga väsendet och dess ursprungliga bestämningar hafva vi angifvet
hvad den andliga och eviga verkligheten är, och sålunda äfven hvad
den verklighet är, som är väsendet i tingen eller hvilken de förutsätta;
ty är inom ett område personligheten sann verklighet, så är tydligt,
att hon inom alla andra områden är detsamma. All verklighet är
sålunda till sitt inre väsen personlig och af henne äro tingen i och för
oss en företeelse.
Då nu filosofien är vetenskapen om den ursprungliga och sanna
verkligheten, och då denna verklighet, enligt hvad vi nu sett, är
personliga väsenden, så är tydligt att filosofien handlar om dessa och deras
bestämningar. Ty om tingen kan filosofien icke omedelbart handla
utan endast medelbart, för så vidt de äro bestämningar hos en ändlig
person. Vår uppgift blifver nu att taga en öfversigt af filosofiens
föremål , de personliga väsendena. Derigenom gör man sig närmare bekant
med det erfarenhetsområde eller den sfer af verklighet, med hvilken
den högsta vetenskapen har att sysselsätta sig.
Personernas allmännaste indelning är, såsom äfven i det populära
föreställningssättet erkännes, uti den oändliga personen eller Gud, och de
ändliga personerna. Det, som här afses såsom indelningsgrund, är sättet,
på hvilket de förnimma sitt sjelfmedvetandes innehåll. Det väsentliga
och konstitutiva för ett personligt väsen är sjelfmedvetandet. Hos oss
sjelfva fatta vi nemligen sjelfmedvetandet såsom det ursprungliga och
omedelbart vissa eller såsom substans och väsen. Men häraf följer, att
hvarje personligt väsen, så långt det är personligt, är sjelfmedvetet, och
att hvaije inskränkning i sjelfmedvetande är inskränkning i person-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
