Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Året 1798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
qvarts timma var han icke mera. - Kapten Du Petit
Thuars fick båda benen afskjutna; han qvarblef
på sin plats. Nu afsliter en fiendtlig kula hans
arm. »Skjut!» ropar han. »Skjuten, och gifven er
icke! Och om någon Engelsman sätter foten på vårt
däck, så kasten mig i hafvet! Skjut! Skjut!» Dessa
voro hans sista ord.
Med sådant mod stridde de tappra männen å
båda sidor. Men på hafvet voro Fransmännen ej
Engelsmännen vuxna. Kort före klockan 10 blir det
franska amiralskeppet (l’0rieut) skjutet i brand;
en qvart derefter flyger det med en förfärlig knall
i luften. Striden fortfor hela natten; den fortsattes
med lika häftighet följande förmiddag; - den 2 Augusti
klockan 2 på middagen voro alla de franska skeppen
i spillror eller tagna af Engelsmännen, - stridens
dån upphörde, och Bonaparte hade ej mera någon flotta!
Detta var en förtviflad belägenhet! Ty om Turkar
och Araber hade allvarlig vilja och skicklighet
dertill, så måste det lyckas dem att förgöra
Fransmännen. Fältherren insåg detta allt för väl,
derför gaf han sig all upptänklig möda att vinna
innevånarne för sig och sedan åter höja sina soldaters
mod och tillförsigt.
Dertill erbjödo sig också åtskilliga tillfällen.
Tiden för Nilens öfversvämning inträffade och flodens
trädande öfver sin bädd firades, liksom i fordna
tider, med stora festligheter. Den franska fältherren
deltog sjelf i alla dessa, utkastade med egna händer
guldstycken bland det samlade folket, utdelade dyrbara
hedersdrägter bland de förnämsta i staden, korteligen,
han underlät intet, för att göra sig älskad. Det var
fjorton dagar efter slaget vid Abukir.
Kort derefter var Sultanens födelsedag och Fransmännen
firade den äfven, liksom hade det varit deras herres
och beherrskares. Militäriska skådespel, fyrverkerier,
gästabud, processioner, musik, utdelningar af dyrbara
skänker och rika allmosor till de fattiga, - intet
glömdes.
Men äfven den 22 September,, årsdagen af den franska
llepublikens grundläggande, firades högtidligt. På
Kairos förnämsta torg var upprest en stor amfiteater,
prydd med mera än hundrade pelare. I midten af
densamma står en med inskrifter betäckt obelisk; på
sju altaren ligga taflor med de stupade krigarnes
namn. Allt är pä det präktigaste prydt med fanor,
standarer och vapen af alla slag. Vid ingången står en
präktig triumfbåge; på densamma är afbildad slaget vid
Pyramiderna; derunder står den arabiska inskriften:
»Allah är Allah, och Muhammed är hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
