Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Söndring och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
»Hvarföre gråter du?»
»Jag tänkte på vår broder Bar tja,» svarade systern.
»Och du gråter öfver denne förrädare?» skrek Kabuija,
ryckte systern ned från stolen, kastade henne på
golfvet och trampade henne under fötterna, tills hon
dog inför hans ögon.
Så rasade den afskyvärde emot Egyptier och Perser,
ja emot sin egen familj. Men på grymheten följde oro,
samvetsqval, fruktan för hämnd och vedergällning
samt sömnlösa nätter, - .Kabuija. ville göra sig
glad, ville bedöfva sig; han sökte den vilda lustan,
tygellösa fröjder, bordets njutningar, han drack vin
i öfvermått, - men intet hjclpte. Danser och musik
skänkte honom icke någon glädje. Om nätterna veko ej
de bleka, blodiga skräckgestalterna från hans läger;
alla som han såg, betraktade han med misstroende
och fruktan, och i sitt vredesmod sade han till sig
sjelf: »jag fruktar ej; jag kan göra hvad mig lyster,
kan afrätta hvem jag vill,» - och åter föllo en mängd
offer för bödelns hand.
Men derigenom blef konungens raseri så mycket
större, så att ingen dag förflöt, utan att han
ej under dryckenskapen utfärdade de gräsligaste
blodsordres. Perser och Egyptier sade: »Han är
vansinnig;» men de bugade sig likväl för honom och
väntade tåligt, tills en högre hand skulle befria
dem från den rasande.
Då kom plötsligt ett bud från Susa och förkunnade
den Persiska hären: »Bartja, den store Kors son,
låter säga er att han påsatt sig den kungliga
Tiaran, att I hädanefter hafven att lyda honom och
ej längre hans broder Kabuija, ty Bartja är Konung.»
Deröfver förskräcktes alla och visste ej hvad de nu
skulle göra. Men Kabuija, som äfven fick höra saken,
kallade Prest:aspes till sig och sade: »Sålunda har
du då utfört den befallning jag gifvit dig?»
»Store herre och herrskare,» svarade fältherren. »Gör
med din slaf, hvad dig behagar; men så länge ej de
döda åter uppstå, har du ej något att frukta af din
broder Barfja, ty jag sjelf har tagit hans lif, jag
sjelf har med egna händer bcgrafvit honom. Det är ett
bedrägeri man spelar; Bartja lefver ej mera. Dräp;
sjelf dit, o store konung, och tillåt mig att följa
dig. Mitt lif är i din lian d. Finner du din broder
i Susa} så låt din vrede drabba mig; då vnrj intet
straff för hårdt, intet qval för rysligt åt mig. Men
jag vet hvra jag gjort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
