Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Konungen och hans skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Derefter trädde han fram till några andra bord,
kastade pröfvande blickar hit och dit samt lemnade
tigande salen.
Ofta talade hans följeslagare under dagens lopp om
händeisen, men de voro nästan alla öfvertygade att
konungen misstog sig, emedan det vore fullkomligt
omöjligt att intränga i konungens skattkammare. Men
följande morgon tog han dem ånyo med sig och gick
rakt fram till borden, hvilka han under gårdagen hade
så uppmärksamt betraktat. På det första var allt i
ordning, likaledes på det andra, men icke så på det
tredje. Då blef konungen fruktansvärdt upprörd. Med
af vrede darrande stämma ropade han den af sina råder,
som gårdagen hade motsagt honom. »Kom hit Amenhotep!»
ropade han. »Hvad säger du nu? I går låg bredvid detta
bäcken med ringar en halskrage, sammansatt af gyllene
segergamar samt perlor af karneol och heliotrop. Hvar
är den nu?
Amenhotep såg sig omkring, blickade till höger och
venster på de närmaste borden, såg efter på golfvet;
derefter svarade han lugnt: »Misstag är menniskans
lott, o Solens son; och äfven du är eri menniska.»
Redan var Ramessu nära att lemna fritt lopp åt sin
vrede; då afbröt honom en gammal, mycket erfaren
kronans tjemire: »Tillåt, o konung, att vi se efter
öfverallt om man ej kan upptäcka hvar och huru en
tjuf skulle kunna intränga till dina skatter.»
Man tog lampor i händerna, hämtade stegar, undersökte
taket, väg-garne, öfver och under borden, golfvet,
- ingenstädes en lucka, en öppning, ingenstädes den
ringaste springa. Man undersökte dörrarne, - låsen,
- allt var i ordning, allt fast och säkert!»
»Tillät, mig äfven en bön», sade nu Ame.nJiof.ep,
då alla stodo rådlösa omkring konungen. »Låt dina
skrifvare komma och uppgöra en noggrann förteckning
öfver alla de skatter, hvilka du här förvarar. Låt
nunierera borden och sorgfälligt uppskrifva hvad och
i hvilken ordning allt här ligger på borden och i
lådorna. Ty hvad som är skrifvet, är skrifvet.»
Konungen följde rådet: ringarne räknades, säckarne
med guldstoft vägdes, allt upptecknades, och då
förteckningen under hans egna ögon blifvit uppsatt,
tog han den med sig och besköt att redan följande
dagen öfverbevisa tvifiaren.
Men - intet fattades, och nästa morgon intet heller,
alls intet. Amenhotep smålog och sade: »Misstag är
menniskans lott.» Men Ramessu log icke, ty den dyrbara
halskragen var och förblef försvunnen. Derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
