Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Konungen och hans skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Förskräckt utropade Ptahmai: »Må Osiri beskydda
och bevara oss! Vi vilja förblifva ärliga, Tänk
på räkenskapen!»
»Jag vill ju ej taga något. Men jag ville blott en
enda gång se skatterna. Att se är ej förbjudet.»
Efter ett ögonblicks eftersinnande sade
Ptahmai. »Minnes du ej hvad vår fader sade oss? Endast
då vi komma i den yttersta nöd, om vår goda moder
skulle lida brist, få vi taga något.»
»Dåre», ropade Petisi, »det är ju ej fråga om att
stjäla, utan endast att se. Derom förekommer icke ett
ord uti den bekännelse, som du en gång måste aflägga
inför Underjordens Domare. Der heter det: »Jag har
ej mördat; jag har ej gifvit befallning att mörda;
jag har ej brutit äktenskapet; jag har ej stulit;
jag har ej ockrat; jag har ej förfalskat alnmåttet;
jag har ej förminskat vigten; jag har ej varit någon
hycklare» o. s. v. Kan du inte dina bekännelser
bättre? Räkna upp dem alla fyratiotvå; lyder någon
enda af dem så: »Jag har inte sett kungens skatter?»
Du är då en riktig galning!» Ptahmai bortgick tigande
och skakade på hufvudet; han visste ej hvad han skulle
svara sin broder och likväl ryste han för ett besök
i skattkammaren.
Petisi närmade sig under loppet af dagen flera gånger
sin broder, men då denne ej ville lyssna till honom,
så begaf han sig straxt efter midnatten, då moder och
broder lågo i djup sömn, försedd med en stege och en
liten lykta, till konungapalatset.
Lyktor begagnades sedan uråldriga tider i Kemi. Vid
gudinnan Ne?s fest illuminerades hela landet med
brokiga lyktor och tusentals båtar, äfven smyckade
med dylika, lifvade under festnatten den heliga
strömmen. För öfrigt hade man små oljelampor, som
stodo på höga lampställ-ningar.
Vakter stodo vid slottet på dess östra sida i stora
portalen; på sydsidan deremot rådde dödstystnad och
ett djupt mörker. Utan att bemärkas af någon meimiskas
öga, kom Petisi till stället. Han behöfde ej länge
söka efter bilden; han hade för länge sedan och flera
gånger med steg utmätt, hvarest han skulle ställa
stegen. Darrande höll han den fast; darrande steg
han upp. Här, här var den store Osiris bild. Hvilken
högtidligt allvarlig min! Äfven Petisi måste en gång
framträda inför honom och aflägga räkenskap! Men
han ville ju ej göra något oridt, han ville blott
se. Och likväl, - hvarför klappade hans hjerta så
oroligt? Hvarför kunde han ej betrakta den helige
Osiris stränga anlete? -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
