Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Egyptens jättebyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyra veckor sedan bodde här en ung tysk, som gjorde
en utflygt till Gizeh och derifrån till den stora
Pyramiden. Men då Fellahs hade fått honom dit upp,
så märkte de att han bar en tung guldkedja och ett
dyrbart ur samt hade alla fmgrarne fullsatta med
ringar. En Fellah är naturligtvis en spetsbof, och
sålunda kommo de fem eller sex slynglarne öfverens att
störta ned fremlingen och sedan sinsemellan dela hans
dyrbarheter och penningar. Men den unge mannen hade
märkt deras giriga blickar, förstått deras åtbörder
och gissat innehållet af deras samtal. Men det lät han
icke märka. Lugn framtog han sin kikare och riktade
den på en grupp af menniskor, som ännu befann sig
på alltför långt afstånd för att med blotta ögat
kunna igenkännas. »Bra!» utropade han, »der kommer
just det öfriga sällskapet från vårt värdshus. De
hafva troligen brutit upp straxt efter mig.» Och han
höjde rosten och skrek åt dem dernere och hviftade med
näsduken. Derefter vände han sig till sina ledsagare,
som häpna sågo på hvarandra, och sade: »Jag skulle
visserligen hellre gått hit i större sällskap; men de
andra dröjde för länge och jag är i afton bjuden på
the af engelska konsuln; om jag ej kom, så kunde denne
tänka att någonting händt mig, detta skulle förorsaka
oro, troligen efterfråg-ningar. Vi vilja derföre ej
längre uppehålla oss här, utan hellre stiga ned igen.»
Fellahs voro alldeles förbluffade, - der nere det
uppdiktade sällskapet från värdshuset, den engelske
konsuln, -T- korteligen, den unge mannen kom lyckligt
ned igen; men inuti Pyramiden kröp han ej, han var
glad, då han återsåg åsnedrifvaren, ty den tillhör
vårt hus och är en pålitlig man samt känner äfven
många af vägvisarne derute. «Ty de äro naturligtvis
spets-bofvar.»
Så talade min värd.
Men i stort sällskap ville jag ej göra denna utflygt;
så många hufvuden, så många sinnen, den ene vill
stanna här, den andre der; för den ene går det för
långsamt, för den andre för fort; nog måtte jag väl
komma med lifvet derifrån.
Följande morgon i god tid bröt jag upp, ledsagad af
en af värdshusets tjenare, - som dref åsnan, att från
Kairo besöka en enda af Pyramiderna erfordrar en hel
dag, - vandrade till Nilen och hyrde derstädes en båt,
som förde oss uppför strömmen till byn Gizeh. Jag hade
äfven här kunnat få en åsna, men jag afråder hyar och
en att utsätta sig för Fellahs oförskämdhet, ty deras
fordringar gränsa till det fabelaktiga om de veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
