Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stack den nakna stenläggningen fram, medarna gnisslade,
gnällde och törnade mot stenarna. Den stackars
hästkraken spände sin magra ryggrad med en så synbar
ansträngning och plåga, att Marja Petrovna, när hon
såg på honom, själf erfor en känsla i ryggen af fysiskt
obehag, som om hon också hjälpt till att draga släden.
Alexej Stepanovitsch hade börjat hosta igen, denna
särskilda hårda hackhosta, som hans läkare icke tyckte
om. Marja Petrovna kände sitt hjärta smärtsamt
sammandragas för hvar gång hon hörde detta välbekanta
ljud. Hon längtade efter att få smyga sig intill sin
fästman och omfamna honom, men som Oserof och
Elena Grigorjevna sutto midt emot dem, fattade hon
endast Alexej Stepanovitschs hand och höll den
innesluten i sin muff under hela vägen. Då och då lutade
hon sig sakta fram och rörde på läpparna, men hon
sade ingenting, ty hon kände, att hon vid första ord
skulle brista i gråt.
Hennes upprörda sinnesstämning meddelade sig
ofrivilligt åt Alexej Stepanovitsch. Han började också
känna en slags nervös oro och beklämning kring
hjärtat, och detta retade honom.
»Men hvad är det då egentligen åt dig, Mascha?
Jag är ju inte förvisad till Sibirien eller skall till att
begrafvas, — hur kan man vara så barnslig vid dina
år? Att så hetsa upp sig i onödan!» sade han med
afsiktlig sträfhet för att förjaga den obehagliga,
gnagande beklämningen i hjärtat. Men trots sin
skenbara köld, skulle han själf i detta ögonblick ha känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
