Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången i sitt lif ovillkorligen vara vacker. I det
hon tog ned en liten spegel, som hängde på väggen
(någon trvmå hade hon naturligtvis icke), försökte
hon placera den så, att en så stor del som möjligt af
hennes gestalt tecknade sig däri, och började beskåda
sig med ovanlig uppmärksamhet. Men det vore synd
att säga, att hon blef nöjd med sin granskning; hon
gjorde plötsligt den upptäckten, att hennes grå
klädning satt alldeles för vidt och icke som sig borde
framhöll hennes figur, att den hvita stärkkragen
liknade ett halsjärn, och att det bakåtkammade håret
gaf ansiktet ett karlavulet utseende. Hon tog
brådskande fram ur byrålådan sina små smycken,
funderande på, med hvilka hon skulle pryda sin dräkt.
Därvid kom hon plötsligt ihåg, hur Alexej Stepanovitsch
vid afskedet kvällen förut med skämtsam ömhet
strukit upp hennes klädningsarm och några gånger kysst
hennes bara arm alldeles invid armbågen. De hade
ännu så kort tid varit förlofvade, och de erforo ännu
bägge en sådan förvirring, att hvarje ny smekning
nästan utgjorde en aera i deras lif. Minnet af hans
första kyss göt en glödande rodnad öfver hennes
ansikte, och vid tanken att han snart, inom några
minuter, åter skulle vara hos henne, greps hon af en
känsla af sådan glädje, att den alldeles undanskymde
tanken på den förestående skilsmässan.
Hon hade ännu icke fullständigt afslutat sin
toi-lett, då det hördes en gäll, häftig ringning från
tamburen. Klockan felade ännu ett par minuter i fyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
