Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mänskligheten på vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo genom svärdet uppkommo ej alls. De funnos
icke till. Därför är det något på tok med doktor
Jordans krigsteori, som går ut på att sedan de bästa
skickats ut i krig stannade endast de näst bästa kvar,
de män som lämnades hemma för att avla en ras
av näst bästa slaget, och att människosläktet alltså
försämras under krig. Om det vore så, om vi skickat
bort de bästa vi alstrat och fortsatt med att låta
nya släkten alstras av de män som lämnats kvar, och ha
gjort detta i tiotusentals årtusenden och ändå äro
vad vi så storartat äro i dag, vilka otänkbart härliga
och gudalika varelser måste då ej våra förfäder för
tiotusentals årtusenden sedan ha varit! Olyckligtvis
för doktor Jordans teori kunna dessa gamla förfäder
ej motsvara detta sitt vackra rykte. Vi känna dem
för vad de äro, och framför apburarna i vilket
me-nageri som helst få vi sannare antydningar och
föreställningar om vad våra förfäder verkligen voro för
länge längesedan. Och genom att döda, ständigt döda,
genom att förvandla jorden till en blodsölad
slaktarbod ha dessa aplika varelser utvecklat sig till att
bli du och jag. Det är som Henley har sagt i »Svär
dets sång»:
Svärdet sjunger:
Jagande mörkret
liksom ock morgonens
spjut och banér;
sällande folken,
slagg från metall,
svagt och odugligt
från dugligt och starkt;
dödande djurisk
\
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
