- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
224

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löjtnanten till verksamhet; och ehuru med fullkomlig
artighet, var det likväl ett bestämt avvisande i de
ord, som underrättade von Gösse, att Amelies tänkesätt
voro sådana, att tiden tyvärr icke kunde förändra dem
samt att överstelöjtnanten tagit för grundsats att aldrig
tvinga sin dotter i ett val, varpå en hel framtids lycka
berodde.

Gösse, som icke väntat ett så snöpligt slut på sitt frieri,
tog saken kort och förklarade att, om detta varit
meningen, herrskapet hade likså väl genast kunnat skriftligen
underrätta honom därom, som att narra honom till en
så lång resa för att sedan låta honom erfara, att man
endast velat roa sig på hans bekostnad.

»Herr kammarjunkaren behagar icke rätt välja sina
ord!» anmärkte överstelöjtnanten, och hans blod steg
uppåt huvudet. »Jag har väl icke begärt, att herrn skulle
fria till min dotter — och om jag av complaisance
anmodat kammar junkaren att själv föra sin talan, skall
jag därför nödgas höra chikanerande uttryck? Det måtte
väl i herrans namn icke vara mitt fel, om herr kammar
junkaren icke lyckats att vinna flickan!»

»Chikanerande uttryck!» utbrast von Gösse
halvgråtande — en rörelse, vilken alltid blev det utlopp, som hans
känslor togo, när han uppretades. »Vem är chikanerad
här, om icke just jag? Hela världen känner ju, att jag
farit hit för att fria, och min ömma låga skall aldrig
uthärda, att jag blir utstött på detta sätt. Nej, det bär sig
aldrig ... jag är för evigt förlorad! Låt, bäste
överstelöjtnant, åtminstone fröken Amelie själv få döma ... av
hennes läppar vill jag antingen lyftas till sällhetens höjd
eller slungas ned i "hopplöshetens svarta avgrund.»

»Det är något, som egentligen kan anses onödigt, då
jag, hennes far, förklarat det svar hon lämnat.
Emellertid, för att övertyga kammar junkaren det aldrig välvilja
brister å min sida, vill jag tillkalla henne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free