Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid, och nu anmodades kammarjunkaren i all vänlighet
att lämna sin obekväma ställning och taga plats vid
bordet.
Innan han hunnit efterkomma denna uppmaning, var
Amelie redan borta, och nu återstod intet annat än
tålamod och hoppet att det skulle gå bättre härnäst.
Emellertid svängde Amelie, med riktig rutsch, omkring
överallt, där tillsyn behövdes, och då hon till sista
beslutet, efter att ha klätt sig själv, tillknöt de nya
hak-banden på mammas mössa, slog klockan halv sex. Och
Niklas var ännu icke kommen!
Överstelöjtnantens ångest och vresighet kände inga
gränser. Han gick fram och tillbaka och grälade sakta på
alla människor, ty högt kunde han icke tillfredsställa sitt
behov att utgjuta sig av fruktan, att von Gösse kunde
höra det. Men så bör det ock medgivas, att han hade skäl
att vara vid dåligt lynne. Niklas hade arracken,
citronerna, vinet och själva det destillerade brännvinet. På
punsch var nu icke mera värt att tänka — men, herre
gud, det vore väl gott att få toddy!»
Överstelöjtnantskan var lika illa däran. Hade icke
Niklas om händer, utom den färska fisken, sockret,
chokladen, russinen, kanelen och, vad vida värre var, teet —
»ty», sade fru Dressen, en liten smula av varje kan man
väl ha hemma dessemellan, men vid kalas får det vara
stadsbud». Och med hjärtat överfullt av husmoderliga
bekymmer, gick hon in i förmaket, för att mottaga de så
småningom anländande gästerna.
Endast någon, som själv känt sig i en snarlik
belägenhet, kan förstå fru Dressens bryderi under närvarande
förhållande. Vattnet kokade, kopparna stodo i parad på
runda tebordet, tebrödet reste sig i pyramider från de röda
korgarna, och det lilla sockret, som fanns hemma, stod
hackat och färdigt, men vad ville det förslå! Klockan slog
sex. Niklas var med hela sin laddning liksom försvunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
